shorty shawty

Jag slutar om 39 minuter, det känns fint<3

changes

Det här med gymnasiet alltså, det är så underbart?!
För första gången i hela mitt liv har jag blivit utmanad i skolan. Och jag har misslyckats med utmaningarna. Jag behöver kämpa för att nå alla mål.
Men för första gången någonsin får jag konstruktiv kritik och jag får komplimanger för att jag verkligen förtjänar det. Och bekräftelsen jag får av att lämna in en skrivuppgift och höra min svensklärare säga så mycket fina saker om det, åh, den är av utomjordiska mått.
Äntligen känner jag mig stolt över något jag har gjort i skolan.

Grundskolan, suck my balls.

close down

Ibland, då måste man blunda och andas riktigt djupt, och låtsas att allt som gör ont och sårar inte finns på riktigt.
Någon gång
Måste man få ta en paus från den psykiska stressen som äter upp en inifrån,
Ibland, måste man få känna att man duger som man är, och att allt är bra.
Bara en liten stund,
Tills man måste öppna ögonen och allt måste vara på riktigt igen.
För man slipper inte det som gör ont.
Det finns ingen genväg ut.

like, really really hungry

Nyss hemkommen från skolan, sitter vid köksbordet och tar det lugnt. Eller egentligen väntar jag på att mamma ska komma hem, hon är och handlar och vi har i princip ingenting hemma, och jag borde äta nånting till mellis. Att käka lussebullar är inte ett alternativ, hur underbart det än vore... Så förhoppningsvis har hon köpt något som jag kan småäta i veckorna när jag inte äter socker osv (FÖRHOPPNINGSVIS, annars dör jag, och måste gå och handla det själv)
Ska ta tag i svenskan, har bråkat med en skrivuppgift hela helgen, har riktig skrivkramp, usch...
Dessutom har jag världens tightaste julklappsbudget i år igen... Jag orkar inte med mig själv, jag lyckas ALDRIG! Jag menar, jag vill ju kunna köpa FINA julklappar, nu kommer det bli typ "god jul, här får du nåt skit du aldrig kommer använda för 50 spänn:)" NEJ USCH.
Oh well, ska väl göra nåt annat,
PUSS!

babymaker

Har naturkunskap, vi pratar kromosomer, anlag och korsningsscheman, eller som min naturlärare uttrycker sig: att göra barn.

Fast det är ju kul.

Hittade mitt lila läppstift igår, så idag är jag happy_chey, och sa jag det? JAG FÅR ÅKA TILL LONDON!

Åh,

PUSS!

flying high

Jag har INGEN aning om vad jag har gjort gud för att han ska älska mig så? Att leva i celibat gav större utdelning än man kunde hoppas på tydligen,
jag har lärt känna MASSOR med underbart folk de senaste månaderna
jag har färgat mina toppar rosa och känner mig mer awesome än jag har gjort på evigheter
jag ska på peace & love och mina föräldrar ba uppmuntrar det
världens coolaste skribent kommenterar min blogg och har värsta konversationen med mig på twitter (och kallar mig söt osv!!!)
världens coolaste skribent nämner min fina fina tisha för KRISTIAN
underbart folk vill starta band med mig
jag ska åka till Afrika
JAG SKA ÅKA TILL LONDON OCH DANSA AV LYCKA MED DESSA UNDERBARA MÄNNISKOR JAG UMGÅS MED DAGLIGEN, ALLTSÅ IHHH

Jag är så glad just nu, så om det snöar eller inte, det spelar fan ingen roll
PUSS!!!!! PUSSPUSSPUSSPUSS!

bedshaped

Har spenderat hela söndagen i min säng, trodde inte att jag skulle göra nånting annat heller, men tog en dusch efter mycket om och men, sen tog det en timme innan jag orkade klä på mig, seg tjej!
Fick sällskap ett par timmar av en fin vän, men nu är jag ensam i min sjukt underbara säng igen och ska 1) skriva lite på läxan 2) spela gitarr 3) käka nånting
Får se hur det går
PUSS!

while my guitar gently weeps

FUCK YOU GITARR-HELVETE OCH FUCK YOU ACKORD ATT VARA SVÅRA OCH FUCKFUCKELIFUCK YOU HÄNDER ATT VARA FÖR SMÅ.

Det går sådär.

pretty little star

Du är det finaste i livet, det finaste som finns.

Känner mig hängig och halvfebrig, men jag tror att det beror på att jag tvärkastade om mitt dygn inatt. Har inte tid att bli sjuk nu, julen kommer närmare each day!
Så, jag kommer nog sitta hemma ikväll, har ingen energi att höra av mig till någon, knappt så att jag orkar ta på mig en freakin' BH ens. Planerar att komma in i ett skrivmood senare ikväll och skriva min svenskauppgift, och sen skaskaska jag spela lite gitarr.

Imorgon är det söndag, brukar vara lamt, men... allt blir väl vad man gör det till?
Ja ja
PUSS!

im as deep as the ocean is wide

Det är bara som en känsla jag har. Att vissa själar borde få pensioneras istället för att återanvändas. Någonstans i något överjordiskt kontrollrum smiter en handfull trasiga själar förbi, och får bo i en ny, ung kropp.

Som att vissa föds lyckliga och vissa föds med tårrandiga kinder och med en ständig tomhet.

Vissa själar bara längtar efter att få slippa känna mer. Och då har kroppen ingenting att säga till om.

its a metaphor for ME becoming a STAR

Deal Fridah!

band of brothers

så fina!

JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ MIG SJÄLV, MIN LIVSSITUATION, MIN ICKE-EXISTERANDE EKONOMI, MIN INSTÄLLNING TILL ALLT OCH PÅ ATT BO HÄR.

Kan inte allt bara bli bra, kan inte något magiskt hända så jag kan åka till London? Räknade nyss ut att även om jag sparar varenda krona från december till februari så har jag ändå inte mer än 3150 kronor. Och det räcker ju knappt till flyg och boende...

thanks alot mom

Mamma hade krympt min Kristiantröja, men det spelade ingen roll, för det var helt givet att jag skulle ha den på mig idag!!! Har fangirlat hela kvällen igår, hela natten (eller eh jag sov mest) och hela dagen idag, tihi, sprallig_chey_95!

Just nu är det samhäll och det är riktigt intressant, och dessutom är jag riktigt glad idag. Alltså glad glad.

Och så är det fredag, och jag får kolla bikinisar när alla andra kollar på vinterjackor och om en dryg månad åker jag till solen och Afrika (OBS, kommer ha med mig min K-tröja, bara för att det är Afrika)

Är så himla... avslappnad idag, jag mår bra

PUSS!

whos that fangirl

Har haft en fin kväll<3
Nu faller snart mina ögonlock ihop, jag ska fangirla mig till sömns, är så glad så jag vet varken ut eller in.

Just precis i det här ögonblicket är livet perfekt, pausa här så har vi inget problem längre
PUSS!

breaking dawn

Har sett senaste Twilight-filmen med systeryster, så fin!
Allvarligt, varför får inte jag ha en pojkvän som är så där underbar och fin? Som är perfekt och skiter i allt annat så fort han ser mig?
Som är odödligt, har världens snyggaste familjen, i världens finaste hus och äger en egen ö i Stilla Havet dit vi kan åka på bröllopsresa?

Nej men nejnej, va såna då, skit i mig bara, LÅT MIG VARA FOREVER ALONE UTAN NÅGON VAMPYRPOJKVÄN, jäääävligt rättvist lixom...

sweet lady of the night

Turn it 'round, turn it low

I cant believe that the eyes wont glow

Har träffat Bella idag, det var mys. Sen orkade jag inte ens laga mat eller duscha. Inte ens sätta på TVn.

my day

Jag kom på att jag faktiskt har namnsdag idag, för idag är det 'Cecilia'.
Så grattis till mig, och till Cissi, och till Elsa!
Idag är det våran dag!

spirited away

ÅH, jag är så fangirlig<3
Jag och Celina har byggt nån sorts freaky tradition av att åka på mysiga Sugarplum Fairy-evenemang, sist var det Kristian, den här gången var det Carl, fina fina Carl hade spelning i en kyrka, all random. Vi fick reda på det i förmiddags, och självklart var vi där! Det var så fint, han var så fin, publiken var liten och fin och åh, allt var så perfekt bara.
Så himla mysigt helt enkelt, åh!
Alltså, jag får ju INGENTING vettigt ur mig just nu, bara åh! och iih! och så vidare, bara mys och fangirling,
mycket nöjd med kvällen, mycket nöjd med Carl (bortsett från att han faktiskt inte körde en enda Sugarplum låt, det hade varit mys om han hade spelat Sweet Jackie, men då hade jag å andra sidan börjat gråta)
PUSS!

frank

Han fångade sparken med huvudet
han hade tänkt alla tankar ändå
Han stod inte upp när han fick den
för full för att ens kunna gå
Långsamt glömmer man bort allt
också pojkar i manchestertyg
men jag minns våra skrikiga stolar i köket
och virveln på min kula av porslin
Min vän hade kritvita tänder
Hans kläder luktade rök
så levande att det känns
som om det jag som är död

En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare en så
En blank förmiddag i handen på Frank

Han fångade sparken med huvudet
Som att nicka en fotboll i mål
Som att kasta en sten högt över taken
och klättra dit ingen kan nå
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
men jag minns saker han sa som gjorde mig större
äldre inte så blyg
På hans jacka satt fyra märken
Hjältar i glittrande tyg
Slade Kiss Bowie & Sweet, året när Pinups var ny

En blank dank
låg så tungt i min hand, mer värd än kulor av glas
En dank Frank
Jag kommer aldrig närmare en så
En blank förmiddag i handen på Frank

Nu är jag större, nu är jag äldre än du
Nu är jag större, större än du...

swing caroline

Alltså den här dagen, hjälp! Imorse var jag allmänt sur och bitter, men sen switchade mitt mood helt och nu är jag huuuuur glad som helst, åh! Väntar på att naturen ska ta slut (om 50 min) och att klockan ska bli 19, pepp!

Uppdaterar ikväll,

PUSS!

there's nothing i can do, a total eclipse of the heart

Once upon a time I was falling in love, but now I'm only falling apart.

stop me june (little ego)

Någon hade sagt att jag var feg
Lilla Ego fy skäms
Att Jag alltid stod där bakom och höll med
Sanningen känns
Jag har skuggat dig i kylan
en hel dag
för att lämna tillbaks
den undanflykt
som Jag stal

Tar 2:an sitter ensam längst bak
Lilla Ego sitt still
Jag har gått i dina fotspår hela dan
till Hagnesta Hill
Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan...

Jag samlar allt mitt mod där vid allén
Lilla Ego har rymt
Jag skrek med målbrottsröst jag hatar er
som barn var jag grym
Den här känslan som Jag har
är inte min
Den blev kvar, är den din?
Den smakar som Du...

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Det är tårar
Kan man gråta som en karl?
Snälla Du förlåt mig
Jag glömde vem Jag var
snälla sluta lyssna
Glöm allt Jag sa
Jag mår bra
Du måste lämna mig i fred

Jag behöver ingen hjälp
Vill Du hjälpa hjälp dig själv
Jag behöver ingen hjälp
så lämna mig i fred
Lämna mig i fred

home is where im alone with you

“Jade?”
“Alexander?”
“Do you remember that day you fell out of my window?”
“I sure do, you came jumping out after me.”
“Well, you fell on the concrete and nearly broke your ass and you were bleeding all over the place and I rushed you off to the hospital. Do you remember that?”
“Yes, I do.”
“Well, there’s something I never told you about that night.”
“What didn’t you tell me?”
“While you were sitting in the backseat smoking a cigarette you thought was going to be your last, I was falling deep, deeply in love with you and I never told you ‘til just now.”
“Now I know.”

cozytime

Plan för ikväll:
kolla på disneyfilm, så ultimat mys så ÅHHH!

Den här helgen går i samma stil som hela 2011: helgen som drog åt helvete och försvann!

clearly i remember

Imorse när jag vaknade i mormors gästrum kunde jag lika gärna varit 6 som 16, det är som om tiden står still där.
Har haft det så himla mysigt, var hur längesen som helst som jag följde med upp dit och trivdes där, kände att jag kunde slappna av och inte vara kvar i Vässan i tankarna. Så fort jag satte mig i bilen igår när vi åkte hade hela jag lämnat den här jävla stan. Jag har inte velat tillbaka en enda sekund, min lust att rymma härifrån blir bara större och större.

Men nu är jag hemma igen, ikväll kommer jag troligtvis bara ligga hemma, kanske ska ta och fixa säsong 2 av glee eller kanske Eclipse, vi får se.
PUSS!

maths

Sista lektionen innan helg, this is how we do it on matten, 

nu: linjära olikheter 

sen: rymma från västerås!

look at my whore, my whore is a amazing

exhibitionist.

schoooooooltime

Hej!
Jag hoppas att alla är vakna, för jag har varit vaken i ca 4 timmar. Sitter på historielektionen nu, ska slipa mitt arbete lite och sen försöka skicka in arbetet till David. Det är nog bland det svåraste jag någonsin har skrivit, faktan om det här området var... väldigt fattig. Men nu ska jag bara sammanfatta texten och sen är det klart, skönt att få det klart!

Har en av mina dåliga dagar, har ont i ryggen och spänner mig jättemycket, tjohoo. Ska väl försöka göra det bästa av dagen trots att lite plugg väntar i em, blä! Ska bland annat färga om håret idag, det rosa har bleknat jättemycket och jag börjar bli allmänt trött på mitt hår.
Egentligen är jag inte på så himla strålande humör, tur att jag går i min fina klass så att jag redan har fått asgarva flera gånger. Dock känner jag mig inte så trött, att bli av med mitt sömnberoende kan vara det bästa jag gjort, men det är lång väg kvar såklart.

Äh, nu ska jag plugga lite innan det här inlägett spårar,
PUSS!

alltså psykbrytet jag får i photobooth, varje gång!

jeeez

Okej, om vi bortser från hur jag ser ut och koncentrerar oss på typ MIN MIDJA?! Är det OK att ha som snyggast kropp när man är 14 och inte kan rocka det? Nej.

what ever happened

Alltså, jag vet inte riktigt vad jag skulle göra utan min självdistans... Här är jag i maj iaf, hejhej! (paus för skratt och applåder)

the weddingspeach for my sister

Jag kan fortfarande inte förstå att jag vågade säga det här högt, men är fortfarande stolt att jag gjorde det.


Jag har aldrig gjort det här förut, jag har ingen aning om vad som är rätt och fel och hur man ska göra över huvudtaget, så det får bli på mitt sätt, på mina villkor. Men oavsett om jag hade improviserat från början till slut eller om jag hade gjort så här, skrivit ner allt och läst innantill, kommer det från hjärtat och ingen annanstans.


Malin, 
min älskade, älskade syster.
Jag måste börja med att säga grattis, grattis till allt det här, till ditt happy ending, det finns ingen i hela världen som förtjänar det som du gör. Absolut ingen.


Det finns hundra tusen ord jag vill säga till dig, och hundra tusen andra saker som jag inte kan sätta ord på, saker som inte går att beskriva.


Jag kunde inte ha fått en bättre syster än dig, du är högsta vinsten, du är jackpot. Du har trott på mig i alla lägen, även om jag inte har gjort det själv, du har alltid förstått mig och tänkt i samma banor som mig, ingenting har varit svårt att förklara, du förstår alltid vad jag menar.
Om någonting är fel eller om något har hänt kan jag alltid komma till dig, du har alltid något att säga, något svar att ge, hur fantastiskt är det inte att ha en sån människa i sin närhet?


Och att du pratar med mig när du behöver någon att prata med uppskattar jag lika mycket, för det är ett tecken på att bandet går åt båda hållen, ett tecken på att det är äkta.


Tänk alla grejer vi har gjort då, alla cheeseburgare vi har ätit, alla mil vi åkte i din vita lilla ahlgrenshyundai, alla liter cola vi har druckit, alla timmar dålig film vi har sett, alla skratt vi har skrattat och alla pyssel vi har pysslat. 
Jag hoppas att allt det vi upplevt redan, bara är en liten del av allt det vi ska hinna med under en livstid. Vår livstid.


Det har funnits perioder i mitt liv när du inte bara har varit min syster, utan min bästa vän, min psykolog, min nanny och till och med min idol. Du ska bara veta hur mycket jag såg, och fortarande ser, upp till dig.
I mina ögon är du den starkaste, vackraste kvinnan i den här delen av rymden, och om jag blir hälften så stark och hälften så vacker som dig så är jag nöjd med mig själv, men jag kommer nog inte ens upp i den nivån, speciellt inte idag.


Våran relation har förändrats ett par gånger, som den dagen Oscar kom hem till oss, och har stannat sen dess ungefär. Då storasyster inte bara var storasyster utan en flickvän också.
Och som den 24 oktober 2007, när storasyster inte bara var storasyster och en flickvän, utan en mamma också, och helt plötsligt hade jag massa andra nya människor att dela dig med, och ja, det är klart att det har varit tufft ibland, men jag har aldrig sett dig så lycklig som nu, så om jag ska vara ärlig så delar jag dig hellre med hundra andra och ser dig så glad som du är idag, än har dig bara för mig själv och aldrig får se dig le som bara du kan, se hur det lyser i dina ögon när du tittar på Albin och Elsa, och Oscar också för den delen. 


Från den tiden som du bodde hemma minns jag inte så jättemycket. Jag minns att när jag började gå hem själv från skolan så smög jag alltid så tyst jag kunde så att jag skulle kunna skrämma dig när du kollade på tv. Och att ingen någonsin var så bra som dig.
Jag minns när jag knöt fast en heliumballong i dörrhandtaget till ditt rum och att du blev skiträdd när du kom ut därifrån, jag minns gången du gömde dig bakom duschdrapperiet och skrämde mig. Jag minns hur arg du blev när jag satte mig på dig när du solade på gräsmattan. Och såklart så minns jag minen du gjorde varje morgon när du vaknade och drog upp rullgardinen.
Jag kommer ihåg hur jag älskade att få städa ditt rum, att få plocka med dina kläder och grejer som luktade som du. Och hur jag fick platta ditt hår ibland när du skulle göra något, eller när du sminkade mig och mamma och pappa blev jättearga för att dom tyckte att jag var för liten, vilket jag säkert var, men jag var så stolt så jag brydde mig inte, för jag såg ut som dig, jag var lite mer som storasyster.


Ja, det finns så mycket att säga, det blir så svårt att veta vad man ska säga till någon man har kännt hela livet, till någon som aldrig egentligen har fått höra hur mycket hon betyder. 
Jag skulle kunna prata hela kvällen, men det ska jag inte, det enda jag egentligen ville säga var
jag älskar dig Malin, grattis!


Och jag älskar henne precis lika mycket nu som då.

song of today

Du hatar fantasier, du är bunden av logik
Tyst, var tyst, hör du, det är nästan som musik
Så vackert, slutar andas, glömmer var jag är
Jag bara blundar, lyssnar, njuter av min värld

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen

Tiden går, om hundra år
är du stjärndamm, min vän

Jag hatar dig som nykter, och jag älskar dig som full
Allt har blivit dödligt, man får cancer utav sol

Jag hör hans röst och den är cigaretter, gråt
Den tunne vite greven sjunger om gyllene år

Jag har försökt
Jag har försökt
och jag försöker igen

Tiden går, om hundra år

är du stjärndamm, min vän

tack

my first A

HEJA MIG!

hoy es miércoles

Lite snabbt och lätt, färdigbrett.
Mamma har köpt lyxiga Special K Red Berries till mig, min outfit kaosar och mitt hår står åt. Alla. Håll.
11.50 slutar jag, får se vart jag beger mig då
PUSS!

Jag har många talanger, men att vara serious face i cambilder, not so much.

future shocks

Fick veta bara här om dagen att jag blivit ombedd att åka tillbaka till min högstadieskola och prata om gymnasiet och min linje. Jag kan förstå att de frågade mig, då jag är den enda från Viksäng som sökte/kom in/valde humanist. Ett val jag inte ångrar en sekund.
Men vad vill de att jag ska säga? Vad man gör på min linje, eller varför jag valde den?
Det jag helst skulle vilja säga är ungefär

Hej!
Hur många av er tycker att ni går på världens bästa skola i världens bästa klass? Jag gissar att ganska många av er tycker så. Så tyckte jag för ett år sen. Jag ville aldrig bort härifrån, äntligen kändes allt bra och roligt med min klass och vi hade "skön stämning" och jätteroligt tillsammans. Jag passade in här, trots att jag alltid har varit för annorlunda för den här skolan.
Vartenda steg i gymnasieprocessen var ångestladdat, och bara att komma till det beslutet om vilken linje jag ville gå tog sin tid. Jag ville inte gå natur, för matte och NO har aldrig varit min melodi, och det kan nog alla mina högstadielärare i dessa ämnen intyga. Jag ville inte gå samhäll heller, mest för att jag alltid har varit så anti och inte vill göra som alla andra gör. Och för att jag inte kunde se mig själv passa in i den prototypen som många i samhällsklasserna på riktigt är. När jag fick veta att humanistlinjen skulle "komma tillbaka" tilltalade den mig på en gång, innan jag ens hade riktigt förstått vad den innebar eller vad som gjorde den speciell.
Men jag läste in mig lite, och jag förstod att det som var speciellt med den här linjen var den kraftiga språkinriktningen. Man kan läsa upp till 5 olika språk och språkrelaterade ämnen är klart dominanta. För ett år sen, när jag började bestämma mig för att välja den här linjen så tyckte jag att det här med språk var det som jag verkligen behärskade bäst av alla ämnen. Spanskan, engelskan och framförallt svenskan gick bra. Men det gjorde alla ämnen, allt gick bra och smärtfritt. Jag fick ett tydligt mål, att jag skulle förbättra mina redan bra betyg för att försäkra mig om att jag skulle komma in på den här linjen. Skolambitionen var jättelåg, och lusten att plugga var obefintlig, men på något sätt lyckades jag ta mig igenom våren och skrapa ihop hela 270 poäng, ett tal jag är mycket stoltare över idag än jag blev då.
Det räckte för att jag skulle komma in. För att jag skulle få ett brev hem som sa att jag hade blivit antagen och att jag var så välkommen så den 22 augusti.
I juni, när vi slutade här, då grät jag stora tårar och förbannade att dagen för 2011-versionen av 9f skulle behöva säga hejdå till varandra hade kommit. Allt som var så bra och perfekt med min klass skulle försvinna nu, jag skulle gå en hel sommar utan att ens ha en klass och sen skulle jag få en ny klass, men allt jag ville var att få stanna kvar i den jag hade. För jag trodde att det var den absolut bästa klassen i hela världshistorien.
Och så kom augusti. Och jag var nervös som aldrig förr. Jag var helt ensam! Jag hade inte ens hört namnet på dem i min nya klass förut, det var 30 namn som lika gärna hade kunnat vara namn på en klass i Kina eller Australien, det kändes lika avlägset.
Men jag insåg ganska snabbt att det var väldigt skönt att få komma till en helt blank sida i mitt liv.
Tänk att gå in i ett rum och tänka "alla härinne är potentiella vänner, se till att skaffa dig så många som möjligt innan du börjar ogilla de andra." Jag tror inte att någon härinne just nu någonsin har gått in i ett rum med den tanken. I ett rum med 30 personer som inte vet någonting om dig, som inte har byggt en åsikt om dig grundad på rykten och gamla historier, för så tänker man här. Jag lärde mig ganska snabbt att stämningen här är fruktansvärd, trots att jag har blivit mycket öppnare och allmänt trevligare som person finns det fortfarande människor jag inte hälsar på idag, bara för att de har gått på Viksäng och jag är rädd för deras reaktion. För man hälsar inte på de man inte är bästa vän med här, man håller inte upp dörren eller flyttar på sig om man står i vägen. Ju kallare desto bättre. Jag vet inte hur många lärare som är medvetna om det kassa klimatet i den här skolan, kanske vet ni om det men blundar för att det inte passar in i eran "sportsliga anda" för det är väl inte så sportsligt att gå in i någon bara för att man inte tycker om hens senaste profilbild på facebook? Eller att skrika öknamn åt någon bara för att hen inte ser ut som en kopia av alla andra här.
Hur som helst, min nya klass föll på plats ganska snart. Vi jobbade oss igenom de inledande dagarna av obekväm tystnad och den utvecklades till hysteriska skrattattacker och några av de roligaste diskussionerna jag någonsin haft.
Jag har aldrig trivts så bra någonstans som jag gör i min klass just nu, vi är 28 tjejer och 4 killar, och jag tror inte att någon hade kunnat tänka sig mig i en sådan klass för ett år sen, men det är så himla skönt. Och ju mer tid jag spenderar med den här konstiga, flummiga, grymma och asroliga klassen ju mer inser jag hur dålig min gamla klass var. Risken att bli utskrattad för sin åsikt var alltid överhängande, det blev bråk och tjafs minst en gång i veckan och våga inte tro att du är något, för då finns det ett tiotal personer som alltid är redo att berätta hur kass du är.
Jag har kontakt med 1 i den klassen, hälften av de tyckte att de var lite för häftiga för mig redan från dag 1 på gymnasiet, de roar sig med att tillsammans med sina nya vänner skratta åt mig. Men jag kan roa mig med att skratta åt dem, för jag är precis mig själv, och det här med att låtsas vara någon annan för andras skull är det vidrigaste som finns, och om jag någonsin gör det åt mig, då kommer jag också börja skratta åt mig. Jag känner mig äntligen som att jag är högre upp än dem, och då kan de skratta hur mycket de vill, allt jag ser är kopior och vill de vara kopierade så fine, gör som ni vill!
Jag har rosa hår och jag är så fruktansvärt grym, så era hånleenden kan få vara där. Varsågod.
Om vi ska prata lite om studier, så har mina betyg sjunkit drastiskt, det högsta betyget jag har fått var ett C, och det motsvarar typ det gamla VG. Ganska dåligt för att vara mig? Ja. Men skillnaden på gymnasiet är att lärarna inte bara bryr sig om de som ligger i botten, alla ska få synas och höras och utmanas. Jag har för första gången i min drygt nioåriga skolgång utmanats och jag vet inte hur jag ska tackla det. Min studievana finns inte, och mina förkunskaper räcker inte, plötsligt måste jag börja PLUGGA. Och även om det är hemskt och min fritid håller på att dö, så finns det något fantastiskt över det, över att förstå vad skolan har handlat om hela tiden. Över att lära sig saker, dagarna i ända. Tänk att gå hem från skolan med huvudvärk för att en grupp vuxna har lagt 8 timmar på att trycka in saker i mitt huvud jag inte kunde innan.
Jag har blivit en ny person på gymnasiet, jag har blivit mig.
Jag har gått från att räcka upp handen och kunna allt till att räcka upp handen och gissa, och 9 gånger av 10, ha fel. Från att försöka smälta in till att vara mig, i hela min knasighet, efterblivenhet och gladhet.  Någon jag aldrig trodde att jag var, men här är jag.

Men vad jag antagligen kommer säga är "eh, ja... men det är en bra linje, mycket språk typ, hehe"

what up folks

Hej människor, funderar på att bli en överjävlig bloggare och provocera skiten ur alla som läser min blogg.
Eller inte, ska fortsätta vara mitt sockersöta och ytterst sympatiska jag!
Laddar upp inför lite historia, nu steg David in genom dörren, ska försöka tränga bort mitt fnissiga humör som uppstod pga övertrött.
OBS, har varit på konsum idag och köpte INTE godis utan vindruvor.
PUSS!

braids

Idag har jag flätor, mest för att mitt hår fortfarande står åt alla håll, den rosa färgen har bleknat och är ful och för att jag inte orkar fixa mig idag. Hihi.

Har lektion om kroppsspråk, och tro det eller ej men det är faktiskt riktigt roligt, nu ska jag vara lite alert

PUSS!

from me to you

Det här inlägget går till att glädja alla er där ute som aldrig bloggar men alltid kollar andras bloggar för att se om någon annan har bloggat. HÄR HAR NI ERA SNEAKY BASTARDS!
Önskar att jag hade fått gå till skolan idag, önskar att jag slapp sluta halv 5 imorrn. Önskar att jag hade en fet jävla kladdkaka som sällskap, eller en påse lösgodis. För sån är jag!

Well well, ska borsta håret, det är kaos just nu
PUSS!

det är bokstavligt talat all over the place

crap night

Hej där!
Det börjar bli mörkt ute nu, solen går ju knappt ens upp om dagarna, idag missade jag den helt!
Tog mig inte till skolan, hade världens drygaste natt och mådde jättejätteilla hela natten och började bli orolig för att jag var riktigt riktigt sjuk, men verkar vara mer otur än sjukdom.
Har inte orkat käka nåt idag, så ska bege mig ut mot köket för att försöka hitta på nån lunch eller liknande, sen ska jag slänga igång lite Glee, var alldeles för längesen nu! Är världens sämsta gleek som har missat andra säsongen helt, ska ta och åtgärda det snarast.
Imorgon återkommer jag med full energi för veckans kämpigaste dag, ska komma ihåg att ta med mig typ en mandarin till skolan så jag får mer energi utan att ha lösgodistisdag, haha!
PUSS!

sundays, always in the lack of any sun at all

Är så mycket gladare nu än jag var förut, skrattar så mycket mer och orkar så mycket mer. Men allt gammalt finns alltid kvar, vissa kvällar känner jag mig bara så jävla liten och svag. 

Ibland blir jag så där pessimistisk som jag kan bli och tänker att det enda som egentligen har blivit bättre är min förmåga att le när jag alls vill le. Eller att kunna trycka bort allt förjävligt tills det kommer en punkt då det spricker och allt måste få komma ut.

Någonting har blivit bättre, men inte min förmåga att kunna hantera mig själv. Ibland känns det som att ingen missförstår mig som jag gör. Hur kan man vilja vara ensam resten av sitt liv, men frukta ensamheten? 

Att alltid sova och alltid vara trött.

Att aldrig gråta och alltid vara ledsen.

Att alltid skratta och aldrig vara glad?

Ibland känns det som att det finns 2 av mig, men att de delar på samma kropp. Och när ingen av mig är där, så är jag bara ett tomt skal.

Jag tror att jag börjar förlora min sanity helt.

last day of my life

Min så kallade diet börjar imorrn, min och mammas deal.
Jag snickrade ihop den ganska snabbt i bilen igår och det går ut på
* dra ner på kolhydrater
* motionera minst 3 ggr i veckan (kommer bli många prommisar känner jag)
* äta så mycket frukt och grönt man kan och pallar
* bara "synda" på helger (för jag kommer aldrig kunna klara av det här om jag vet att jag ALDRIG får äta sockerbaserade grejer som godis och så, och dessutom är det snart lussebulleseason och allvarligt, lussebullar. Det är så överdrivet jävla sinnessjukt gott!)

Det känns som att det borde funka. Det känns absolut som om jag vill att det ska funka, vill få mer energi och pepp och vill bli FUCKING FIT så jag kan ha på mig kläder under storlek XL utan att känna mig som en marshmallow. Vill kunna få igen ett par jeans utan att ligga platt på golvet och vill ha en platt mage. Ah.
Och så vill jag bli av med mitt sockerberoende, för alltså det är nog det absolut värsta i mitt liv just nu, alltså fysiskt sett. I princip allt jag äter innehåller massa socker, jag får vidriga abstinensbesvär om jag inte äter godis (frossa, skakningar osv) och min kropp förväntar sig sockret vid vissa tidpunkter precis som den förväntar sig riktig mat.
På det senaste året har min kropp mer eller mindre dött, är i riktigt dålig form just nu och känner mig ständigt bulldegig och svullen, och det är bara så himla okul. Vill känna mig fin och fräsch istället, och vill absolut kunna ta på mig min bikini i december utan att skämmas!

Så, imorgon börjar jag, då fuckar jag mitt liv till max, eftersom jag lever på onyttiga saker.
Den som nämner lösgodistisdag ska dö och låt mig inte leva på pasta till lunch, okej? Okej!

Det jag egentligen absolut vill lära mig för hela livet är att träna regelbundet och få ett normalt förhållande till mat. Och det kan ju inte vara omöjligt liksom.

cake-day

Godmorgon!
Har precis käkat frukost, sitter vid köksbordet och degar.
Pappa sitter och letar rätt på gårdagens Så Mycket Bättre-covers, haha!

Ska egentligen klä på mig, sminka mig och fixa håret och sen städa mitt rum, badrummen, byta lakan osv, och helst hinna plugga lite innan alla kommer. Men jag ORKAR inte, jag har ingen pepp alls idag, vaknade på heeelt fel sida idag, vill bara krypa ner i min säng igen och ligga där, ensam, hela dagen. Få vara ifred lite lixom.

Jaja, det blir säkert en bra dag! Får väl helt enkelt sluta en deal med mig själv att jag har dagen på mig att bli lite mer pepp på livet och ikväll får jag göra alla "måsten". Mmh. Och allra helst ska jag hinna färga på håret oxå. Lovade ju Celina i fredags, men har inte haft tid än.
PUSS!

disney

Det är det vackraste på hela jorden, okej?

yes. its fear

Det är bara rädslan att inte kunna vara säker på att jag är tillräcklig som jag är. Känslan av att behöva vara något mer, något bättre, för att räcka till.

like this one thing you love and hate at the same time

Har haft en fruktansvärt fin dag idag. Fruktansvärt.
Vaknade imorse och hade haft en dröm som handlade om typ alla moment i mitt liv fast allt gick åt helvete, så hade riktigt jobbig ångest.
Men sen blev allt bara bättre och bättre och trots att det blev en hemmakväll (alltså jag tittade på Så Mycket Bättre och tyckte att det var jättebra och blev allmänt lyrisk) så hade jag jättemysigt. Kanske för att Angelica hängde på facebook med mig i flera timmar och snackade om precis ALLT. Det började på ett sätt och sen spårade det till framtidsplaner / framtidnoja, äventyrslust och drömmar. Världens bästa chatkonversation på länge, så fin hon är och allt<3
Fastnade för He's just not that into you oxå, hade fått för mig att det skulle få tjejer att skita i kärlek/pojkvän och bli lite mer vettiga, men det var ju precis tvärt om? Alla tjejer fick sin Dreamboy utom en tjej som ändå va paranoid och betedde sig allmänt tjejigt. Och han va ett as också.
Helt sinnes hur insatt jag blev nu helt plötsligt...

Har sån lust att bara skriva skriva skriva så det är inte sant. Kan inte min lärare bara maila mig och säga att det är HELT OKEJ om jag inte kommer till skolan på ett par veckor om jag lovar att skriva istället. Jag lovar.
Det är delen med skolan som är allra mest bitter, sökte min linje för att jag trodde att det var ett sätt för mig att få skriva mycket och utvecklas och så vidare, men svensklektionerna har hittills bestått av konstiga ord, Strindberg och ett evigt slående i ordböcker. Visst kan jag förstå vitsen med att "utöka sitt ordförråd" och veta vad ord som "etymologi" betyder... men när ska jag få använda ordförrådet då? När ska han säga att vi bara ska släppa allt och skriva precis vad vi vill? För ärligt talat är det det enda i hela världen jag vet att jag kan just nu, eftersom allt annat i skolan är så tufft skulle det vara så befriande att få göra något man kan och älskar, några timmar i veckan i alla fall.

Ja, jag är väl bara bitter antar jag. Ska kika på Hulken istället
PUSS!

sail beyond doubt

Egentligen, fatta låtskrivarprocessen bland band?
Lyrics är ju egentligen jävligt skumma om man tänker efter, när Carl / Victor skrev låten "Sail beyond doubt" i Sugarplum Fairy, hur sålde dom in det idén? Typ "Och refrängen kommer gå "sail be-yondd doubt" och dom andra i bandet ba "Ja, fan va fränt, de kör vi på" jag menar, känns det inte som att de borde ha funnits en viss skepsis?

Eller Kent, när Jocke ba "ja, men jag tänker mig att jag kan sjunga nåt i stil med "så varför får jag inte på mig dina blåjeans?" och fick reaktionen "Ja, FAN VA GRYMT JOCKE! Schysst jobbat, fortsätt så!" Min reaktion på båda fallen skulle ha varit
"HAHHAHAHAHAHHAHAA SKOJAR DU? DE LÅTER JU RENT ÅT HELVETE, GÖR OM GÖR RÄTT *paus för asgarv* HAHAHA" Men, jag är ju trots allt bara 12 och jävligt omusikalisk (detta handlade dock om lyrics där jag är självutnämnd kung, but still)

the worlds greatest circus

white trash

Ungefär så här känner jag mig inför Historia och Spanska, vill mest typ a) gå hem och sova b) duscha c) kramas med någon

Så, nu ska jag skriva lite om balett samt modern dans under 1800-talet SAMTIDIGT som jag letar fakta om självskadebeteende. När man skriver det så där så gör jag faktiskt ganska roliga/intressanta saker i skolan just nu, synd bara att jag inte har motivationen för att göra det bra.

PUSS!

in case you might wonder

Vad jag gör i mitt liv just nu som gör att jag inte bloggar:
- hänger i skolan eller på fik med fina vänner och gör planer som faktiskt kommer genomföras
- hänger i läggan på Gideonsberg med syster och dricker cola
- läser Spigg och Zog och andra barnböcker
- snufflar i barnnackar när kidsen har somnat
- blir somnad på av Hjärtats Prins och Lilla Hjärtat
- blir väckt av Hjärtats Prins och Lilla Hjärtat
- är ständigt skittrött och pendlar mellan depp och hyperskrattattacker
- saknar min dagbok, har ingenstans att skriva ut alla små bögiga saker jag inte är redo att Någon ser än, typ.

Återkommer snart med den vanliga uppdateringen
PUSS!

fyi 2.0

Ja, just det, nu finns även "Kristian Gidlund" som sökord på min blogg, när ska detta fangirlande få ett slut?! (never.)

fyi

Bara så att ni vet, om eran sidvisningsstatistik har skjutit i höjden på senaste tiden så är det mitt fel, jag spammar allas bloggar flera gånger om dagen. Hint: BLOGGA MER MÄNNISKOR!
Alla vet att hösten suger, men skriv om det då, blir så barnsligt glad i hjärtat av nya blogginlägg. Behöver distraction från nattsvart himmel och läxhögar, ok? Ok!
PUSS!

early birdie

Aloha!
Sitter i skolan med min salongsrock och väntar på att alla sköna ska komma hit, är här jättetidigt trots sovmorgon, men fick kompensation i form av skjuts till skolan (1 resa intjänad på busskortet, win!!) och donkenfrukost, jag kan ta lite väntan i skolan, det är ju trots allt en så skön skola med så pass skönt folk, m-hmm.
Nu kom Celina hit, även hon med värsta super-outfiten, och precis nu droppade Bellis in oxå, mys!

Dagens dilemma är: falla för traditionen och ha lösgodistisdag eller stay healthy?
GAH!
PUSS!

theres a lady im sure

God förmiddag!
Jag sitter i soffan och tittar på när Hjärtats Prins spelar tv-spel och prinsessan gosar med sin morfar, det luktar äppelkaka i hela huset och snart kommer min fina syster hit oxå. Älskade älskade söndag.

Premiärar min salongsrock idag, DEN ÄR SÅ COOL! Det är bland det läckraste jag har köpt på länge, så ball.
Ser i övrigt lite lätt utvecklingsstörd ut, ungefär som vanligt, och försöker motstå att köra en 4 timmars på mitt hår, must resist pga mitt hår kommer se ut som rosa svinto annars.
Bjussar på ett par cambilder, ja ni vet hur det fungerar!
PUSS!

the most beautiful poem ever. ever.

I hate the way you talk to me
And the way you cut your hair
I hate the way you drive my car
I hate it when you stare

I hate your big dumb combat boots
And the way you read my mind
I hate you so much that it makes me sick
It even makes me ryhme

I hate the way you're always right
I hate it when you lie
I hate it when you make me laugh
Even worse when you make me cry

I hate the way you're not around
And the fact that you didn't call
But mostly I hate the way I don't hate you
Not even close, not even a little bit, not even at all.

106

Hade igår (eftersom klockan är över 00) 106 klick hit, det är absolut nytt rekord och så sjukt coolt att jag har blivit så välbesökt!

Har haft en jättemysig kväll, tog bussen hem till Lovis, köpte godis, kollade på film och hade det allmänt bara bra tillsammans med en allmänt bara bra tjej, kände som tusen miljoner år sen sist, men fortfarande lika naturligt. Underbara du!
När det blev dags att åka hemåt inträffade en rad problem, vilket resulterade i en taxitur tillbaks ut på landet, dessa äventyr alltså.

Nu ligger jag i min säng, känns som jag har legat här typ hela dagen, vilket jag inte ens har, men det gör inget. Jag behöver såna dagar också, ligga i sängen hela dagen-dagar. M-hmm.
Tänkte voddla en film att somna till, får se vad jag hittar.
PUSS!

saturday, with the moon and the stars

Hej!
Idag firar jag näst sista dagen av höstlovet, ett lov jag absolut behövde, ibland blir stressen för mycket bara. Men den här veckan har jag i princip inte gjort något alls (men haft såååå himla roligt!) och nu känner jag mig lite mer fit for fight än jag gjorde i augusti, hoppas att jag kan börja ta mig i kragen och inse hur pass viktig skolan är.

Vecka 45 betyder bättre livsstil, tyvärr får jag begrava den fina traditionen lösgodistisdag, och hälsa kvällspromenader.
Men det kan bli bra.

Måste bara få ge en riktigt grym kompis lite uppmärksamhet, någon som alltid sen jag lärde känna henne har varit lojal och omtänksam, och riktigt jävla skön att umgås med. I perioder har vi varit ruskigt lika och ibland har vi sett ut som natt och dag, ungefär som nu. Men hon skriver mer om de i sin blogg, och hon skriver helt underbart. Du är så bra Kelu<3

Nu ska jag käka
PUSS!

stomach ache, smiling face

Orkar inte blogga just nu, har haft en helt sjukt fin dag idag, från 9 imorse till halv 12 ikväll, nu ska jag släcka lampan och sova. Länge.


Tar 2 djupa andetag och reser mig på mina 2 ben. Som Bambi på is, så tar jag mina första steg i ett nytt liv. Mina storlek 40 vader kliver skakigt framåt, som ett barns. Kanske klarar jag det, kanske faller jag. 2 djupa andetag till. En fot framför den andra.

keep it real, keep it safe

Kärlek gör inte vackra saker, den gör osäkerhet, tårar och besvikelse.

Hur presenterar man sig själv för någon man vet att man inte förtjänar?

Varför säger man "kär och galen"? Det finns inget i det uttrycket jag behöver sträva efter, för galen är jag redan, jag tycker om konstiga saker, säger knasiga ord och har vriden humor. Jag har färgat mina toppar rosa och om jag inte får klä mig i färg blir jag arg på mig själv. Så galen är jag redan, så mycket galnare kan jag inte bli och fortfarande få gå omkring fritt på gatorna.
Glad är jag också, ganska ofta nu för tiden, men jag är lätt att knuffa omkull, lätt att hamna i en svacka. Lätt att skrika och gråta en hel natt för att jag inte räcker till ens för mig själv. Men jag är inte våldsam, inte aggressiv och vill inte medvetet såra andra. Jag kan vara riktigt bitchig, komma åt känsliga punkter och kolla snett på folk, ja. Det är inte bara en brist, det kan behövas ibland, det är trots allt en jävligt kall värld vi lever i.
Gärna ser jag mig själv som omtänksam, men tiden har fått mig att inse att inte många håller med mig på den punkten, mest för att jag inte är den klippa jag så gärna vill vara. Alltid har jag velat vara någons fasta punkt, någons trygghet. Någons första val när allt är åt helvete, men när tillfälle uppstått har jag funnit mig själv ganska handfallen och bortgjord. Fler än en gång har jag gett ut fel signaler vid fel tidpunkt, jag vill inte vända en behövande vän ryggen i svåra stunder. Men min stumhet blir allt mer påträngande ju mer någon behöver mina ord. Att prata med någon som bara är tyst, ja, då är jag kvalificerad, det skulle jag passa bra som, men till det har många sin dagbok, eller kudde.
Jag älskar kramar, alla sorters kramar. Det betyder närhet och trygghet och någon slags inbjudan till någon annans safety-zone. Någon annans närmsta. Eller det kanske bara är jag, att jag är så fruktansvärt naiv har jag inte växt ifrån än. Och ögonblicket precis innan en kyss, är det vackraste i hela världen. Det är det närmsta magi jag kommer komma, som den tragiska mugglare jag är. Det kan inte köpas för pengar, det kan inte tvingas fram, och därför är det så fantastiskt.
Något jag hatar är att känna mig tvingad till saker, oavsett om det är en uppgift eller en relation. Ju mer tvång och måste det finns, ju mindre lust har jag att genomföra det, jag är så pass skör att det måste få ske på mina villkor, ingenting får gå fort snabbt eller långsamt. Balansen mellan att bli bortskrämd och uttråkad är hårfin. Det är väl det klurigaste med mig, min osäkerhet. Självdistans har jag gott om, men att känna att jag är tillräcklig. Nej. Inte ens för mig själv, så hur ska jag ha förtroendet att lita på att jag är tillräcklig för någon annan? Just i den punkten kommer jag aldrig lita på någon, annars är jag inte misstänksam av mig, visst grubblar jag över saker och kan få tankarna att snurra, men konfronterar inte någon på grund av hjärnspöken.
Alla behöver ett visst personligt space, om jag ger dig ditt så får jag ha mitt, jag har alltid sett det som en rättvis deal. Kommer aldrig ifrågasätta eller misstro. Kanske för att jag är så blåögd, det är nog egentligen mer troligt än att jag är någon sorts ängel. Ja.
Hoppet om att någon, någon gång kommer få mig att tycka att jag är bra precis så här, precis som jag är med alla mina brister, finns. En dag händer det.
En dag hittar jag någon att rymma härifrån med, med tomma fickor och fulla hjärtan.
Då ska vi bli Dom Som Försvann, och leva ett äventyr vart det än tar oss.

Vad är en torsdagskväll annars till för, än att drömma?
You may say I'm a Dreamer. But I'm not the only one.

international phonetic alaphabet

Sitter och lyssnar på en streamad Människans Språk-lektion. Jag förstår ingenting, min lärare drar iväg och jag sitter och sminkar mig och konstant tanke är "men vänta... eh... va?" Det är kaos.
Jag har lärt mig att:
Mäk är mycket roligare längst bak i klassrummet med alla underbara i klassen
och
Jag kommer få F på provet nästa fredag (F-redag hehe)

Väntar på Lovis, nu stänger jag fan ner lektionen och lyssnar på musik istället, blir så emo av att vara efterbliven!

hej hej bloggen, jag ser mongo ut

the world is great for suckers

We have the story of the Impossible, a tale best told softly