98 things you don't even care about

1. Tre namn jag lyssnar till:
Emelie, Mimmi och Momo

2. Någonting jag tycker om med mig själv:
Alla bottenlösa tankar och djupa resonemang, eventuellt. 

Min humor brukar jag annars stoltsera med.

3. Någonting jag inte tycker om med mig själv:
Precis allting annat.

4. Detta är jag rädd för: Mig själv. Riktiga känslor. Smärta.

5. Tre saker jag vill ha varje dag: Närhet. Distans. Size 0.

6. Tre saker jag absolut inte kan göra: Delge mina tankar till andra. Ta initiativ till Första Kyssen. Föra ett normalt samtal med någon jag inte känner.

7. Detta tycker jag om att göra: Umgås. Pussas. Skratta. Skriva. Hoppa i sängen.

8. Detta vill jag göra just nu: Gå ner i vikt. Hitta skrivlusten.

9. Bästa känslan: Äkta glädje. Bra samvete. Förlåtelse.

10. Värsta känslan: Skuld. Osäkerhet. Ångest. Att alltid, alltid, alltid bli missförstådd.

11. Egenskap jag gärna vill att min partner har: Acceptans och tålamod.

12. Är jag kär just nu? Jag önskar att jag var det, att hela världen gungade och brann. Men det glöder inte ens i askhögen längre.

13. Jag vill gifta mig: Ja. Om jag är i ett förhållande där det känns rätt.

14. Följande saker vill jag göra innan jag dör: Veta vad lycka är. Bli mer än 'okej' på gitarr. Bli älskad. Älskad. Resa jorden runt. Skriva en bok.

15. Min käraste ägodel: Min iPod. Det är något visst.

16. Något jag vill ha i present: Lycka och kärlek.

Upplevelser, laserbehandling för att få bort hårväxt, en ny TV.

17. Detta har jag på mig just nu: Pyjamasbyxor, smutsigt linne och en rosa velourtröja.

18. Favoritkläder: På mig vet jag inte, men på andra tycker jag om kjolar och klänningar. Finns så många som har så underbara stilar.

19. Favoritdjur: Katter. Tycker nog egentligen om de flesta djuren.

20. Följande musikstilar tilltalar mig mest: Vet inte om jag kan sätta in mig i en stil. Vet att jag lyssnar nästan uteslutande på svensk musik, men inte så mycket mer. Om man placerar sig i ett fack blir någon alltid upprörd och vill säga emot.

21. Favoritlåt just nu: Berg och Dalvana kommer alltid alltid alltid finnas i toppen. Annars 999 kanske.

22. Roligaste ämne i skolan: Människans Språk i inlärningssyfte. Svenska ur kreativ vinkel.

23. Tråkigaste ämne i skolan: Vet inte om något ämne är tråkigt egentligen. Men har så mycket problem i skolan överlag just nu. Engelskan går väl inte så strålande, men släpar efter i nästan alla ämnen.

24. En bok jag gillar: Som jag önskar att jag kunde skriva något intressant här.

25. En film jag älskar: Har nog inte befogenhet att uttala mig med tanke på att jag tittar på Big Brother på kvällarna.

26. Favorit tv-program? Just nu Scrubs. 

27. Favoritdoft: Som det luktar i vårt garage. Som det luktade i mormor och morfars sommarstuga. Så som Lovis luktar.

28. Detta äter jag gärna: Antar allt. Har en smoothieförälskelse nu dock.

29. Dricker helst: Rödvin.

30. Favoritgodis: Inget slår plockgodis.

31. Hit vill jag gärna åka på semester: Sydamerika. Asien. Var som helst, finns miljoner platser jag vill se.

32. Färg på mina ögon: Melerade, skiftar efter ljus och klädsel. Brukar säga gröna mest för att jag tycker att gröna ögon är så fantastiskt.

33. Min längd: 165.

34. Jag tror på: Jag vill tro på kärleken. Jag måste tro på den. Om något, så det.

35. Jag spelar: Delvis gitarr. Men mest spelar jag bara glad.

36. Person jag beundrar: Lovisa. Min syster. Fridah. Finns något beundransvärt i alla.

37. Så här bor jag: I ett litet hus på landet utan trappor och utan inspiration.

38. Antal döda krukväxter i hemmet: Trodde att min garderobsblomma var död, men det verkar ha återhämtat sig. Så 0.

39. Det här tänder mig: Närhet. Kyssar. Jag vet inte egentligen.

40. Det här gör mig avtänd: Arrogans. Yta. Brist på personlighet. Jag själv.

41. Favoritfärg: Rosa, som den objektifierade kvinnan tillika dåliga feminist jag är.

42. Favoritcitat:For diamonds do appear to be just like broken glass to me

alternativt

Tid, du är dig inte lik 

43. En hemlighet jag vet: Ifrågasätter värdet i den här frågan. Vad jag vet är väl i så fall mellan mig och den som berättade hemligheten.

44. Bästa present jag fått: En rosa bil med Orlando Bloom, mig själv och vårt kärleksbarn i. För hundra år sen blev jag även glad över mina första hårextensions.

45. Senast köpta skiva: Köper aldrig skivor. Men ska köpa Röd, En Plats i Solen och Jag är Inte Rädd För Mörkret. Sen någon gång.

46. Det jag är mest nöjd över med mitt utseende är: Mina ögon tror jag. De är det enda jag har fått uppriktiga komplimanger för.

47. Det jag är minst nöjd över mitt utseende är: Precis. Allt. Annat.

48. Udda förmåga/egenskap: My breasts can always tell when it's gonna rain.

49. Om jag vore ett djur skulle jag vara: Överkörd.

50. Vad lyssnar du på just nu? Engelska Hagnesta Hill.

51. Vad har du gjort/ska du göra idag? Hängt i skolan, varit på föreläsning, gråtit vid matbordet.

52. Var är dina föräldrar födda? Elsewhere.

53. Vad är det senaste du installerade på datorn? Jag vet inte. Någon app antar jag.

54. Vilket är ditt favoritcafé? Kalle.

55. När badade du i en pool senast? Någon vecka sen på badhuset.

56. Har du varit med i någon skolpjäs? För hundra år sen, ja.

57. Hur många barn vill du ha? Jag vet inte om jag kommer skaffa barn. Troligtvis. Men den tanken gör mig så illamående nu. Jag kan inte ta hand om eller uppfostra någon. Jag är inte lämpad för att vara förebild.

58. Vilken musikstil tycker du mest illa om? De som inte har någon musikstil utan bara vill passa in i någon sorts form. Det förekommer på flera plan, och gör mig illa till mods.

59. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet? Nej, men jag önskar att jag visste. Det känns fruktansvärt barnsligt att inte ha en politisk åsikt. Men jag har så svårt för politik, det är det nya religion. Jag vill nog vara något jag inte är. Vissa människor äcklar mig, och tanken på att dela politisk åsikt med dessa äcklar mig lika mycket.

60. Vad har du för TV-kanaler? 57 kanalar, satelliter i en ring. 

61. Har du åkt moped någon gång? Ja, det var det coolaste mitt 15-åriga jag var med om tror jag. När han som jag blev så kär i skjutsade mig på sin moped, trots att mina kompisar tjatade om att få åka.

62. Har du busringt någon gång? Ja.

63. Har du fått felparkeringsböter? Har inte körkort och har aldrig suttit framför en ratt. Men jag antar att jag parkerar som en gudinna.

64. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm? Fallskärm kanske. Jag är ingen adrelinsökare men skulle nog kunna göra det.

65. Vilken är den plats längst bort som du har besökt? Kenya. Vill så otroligt mycket längre bort.

66. Har du en egen trädgård? Egen. Nej.

67. Vilken är din favorit bland tecknade/animerade serier? Kärleken för Sailor Moon sitter kvar från barnsben. Men det är inte speciellt bra alls.

68. Kan du alla orden i nationalsången? Jag tror inte det. Men man får ju inte sjunga den i alla fall, så det kvittar.

69. Badkar eller duschkabin? Badkar. Jag älskar att bada.

70. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden? Jag har inte sett så mycket film den senaste månaden. Och de jag har sett har varit nattfilmer i American Pie-nivå. Säger tillräckligt.

71. Favoritpizza? Tropicana, men ananas, banan och curry på.

72. Chips eller popcorn? Det beror på humöret.

73. Vilken färg på läppstift använder du? Allt från brunt till rosa till svart.

74. Har du rökt jordnötsskal någon gång? Går det ens? Eller snarare, vad vill man uppnå med det?

75. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling? Nej, jag är inte modellmaterial. Så att säga.

76. Apelsin- eller äppeljuice? Det varierar.

77. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni? Slynet tror jag, på Pizza Hut i Stockholm.

78. Favoritchoklad? Vanlig Marabou Mjölkchoklad. Den är alltid bäst.

79. När röstade du senast? Jag är ju bara 17 så jag kan ju inte ha någon åsikt i alla fall.

80. När åt du en hemodlad tomat sist? I somras.

81. Har du vunnit en prispokal någon gång? Nej, aldrig någon pokal. Vann en novelltävling när jag gick i fyran. Så mycket större bravader har jag aldrig lyckats med.

82. Är du bra på matlagning? Nej. Jag kan laga mat. Knappt.

83. Klarar du att tanka själv? Det vet jag inte.

84. Har du beställt något från de där shoppingprogrammen som går på tv?Nej.

85. Pepsi eller Coca Cola? Coca-Cola. Men hällde nyss ut 1,5 liter cola i vasken.

86. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb? Inte uniform, men arbetskläder.

87. Vad var det senaste du handlade? En smoothie på Squeezed Up.

88. Har du kräkts offentligt: Ja, när jag gick i sjuan en gång. Och på ett bröllop.

89. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken? Vet inte vad som är mest orimligt.

90. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja det tror jag.

91. Har du ringt något betalnummer?Jo, det har jag säkert.

92. Kan man vara vän med sitt ex?Nja. Kan kan man väl, men jag tycker att det blir en knepig vänskap.

93. Vem var det du besökte på sjukhus senast? Jag vet inte.

94. Hade du mycket hår som liten bebis? Jag tror inte det. Inte utöver det vanliga i alla fall.

95. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar? Två gamla vänner som jag inte har pratat med på över ett halvår. Jag borde byta.

96. Vad har du i din väska? Ibland har jag allt jag behöver, men ibland har jag ingenting. Ofta har jag datorn, pengar, pennor, nycklar, ipod, mobil eventuellt en tändare. Men de brukar försvinna.

97. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig: Boar in mig i en hög av täcken och kuddar. Ibland ler jag tills jag somnar, det är det bästa som finns tror jag.

98. Vad är du tacksam för idag? För mycket. För att det finns människor som VILL vara med mig. För att det finns lite hopp för mänskligheten. Jag borde vara tacksam för mitt eget liv. Men det finns inget jag är så respektlös mot som mig själv. Jag är tacksam för all bra musik. För min skola. För alla spännande människor och platser jag sett.

För att sommaren hägrar i horisonten. För att det är lov.

För att jag slipper ställa väckarklockan imorgon och för att jag får arbeta (och i förlägning tjäna pengar) i veckan. För att jag inte blir utkickad ur bandet. 

För att någonstans ligger Hjärtats Prins och Lilla Hjärtat och sover och drömmer vad jag hoppas är vackra drömmar. För att jag inte behöver vakna alls imorgon om jag inte vill.

#vifinnsvibehövs

Idag har jag suttit i en källare med en handfull av mina klasskamrater. Det var en ganska brokig blandning, lite från varje hörn.
Anledningen var planering av vårt eget lilla uppror, vår film.
För uppenbarligen räcker vi inte till. Det är för få sökande till Humanistiska programmet (13 stycken hade de lyckats få ihop i år) och det blir inte ekonomiskt rimligt att fortsätta driva programmet då.
Vi kommer helt enkelt att kosta för mycket pengar.
Det här är så himla synd på så många plan. Delvis är vi de första humanisterna, det är ett av två program som återinfördes vid "gymnasiereformen" det vill säga, programmet har inte ens funnits i ett år än.
Delvis är vår skola den enda i hela Västmanland som erbjuder Hum, det märks i vår klass, det är många som pendlar, och det är väldigt starkt gjort av en 16-åring att ta sig fram och tillbaka till en skola i en annan stad varje dag, men de gör det bravur.
Och om de nu skulle lägga ner Hum, vad händer då med oss? Vad ska vi 33 göra? Ta oss igenom våra 3 år på skolans smulor? För vem kan, allvarligt, vilja investera i en enda klass?
Alla de kurser och resor vi blev lovade kommer inte bli av, för det kommer bli för kostsamt.
Men nedläggningen av Humanistiska kan komma att kosta så himla mycket om man ser det ur ett framtidsperspektiv.

Det är nästan larvigt hur upprörd jag blir över detta. Men jag tror att ni skulle känna samma sak, om ni sett hur alla individer i min klass kommit till liv under de här en och en halv terminerna som gått. Många har haft en högstadietid som inte varit fantastisk och jag vet inte, men jag gissar att de upplever klassen som en befrielse från kränkningar och nedtryckningar. Gymnasiet är en så stor vändning i mångas liv, och jag kan ju visserligen bara tala för mig själv, men jisses vad långt jag kommit på ett år.
Jag vill ju att fler ska få uppleva det här. Jag vill att fler ska få upp ögonen för språk och allt där omkring. Jag vill att fler ska förstå vad det innebär att gå Humanistiska.

Är det helt orimligt att få behålla vårt program? Är det helt åt skogen att lägga lite mer pengar på oss? Vi är 33 stycken 16- och 17-åringar som inte tycker det.
Är inte språk en fantastisk nyckel till framtiden?
Är det inte vårt främsta redskap för att nå ut till världen? Hela världen?
Så, politiker, kom och häng med oss en dag. Kom och SE hur makalöst fantastiskt det är. Kom och se detta mirakel till klass.
Ta inte bort oss, snälla.
Se möjligheterna istället för problemen.
För det är det vi är, vi är möjligheter. Inte problem.

Varför har det inte gjorts reklam för programmet för? Alls?
Vet ni vad som är bra reklam?
Nöjda elever.
Och vet ni?
Vi är nöjda.

Vi finns. Vi behövs.

(Så, under kommande veckor kommer vi prata om det här på twitter, om varför vi är så viktiga. För det är vi. Vår hashtag är #vifinnsvibehövs. För det gör vi. Och vi är så. jävla. viktiga.)

reach a new kind of high

Undviker att gå in på bloggen när jag vet att jag för en gångs skull har ett viktigt inlägg att skriva. Har skrivkramp för tillfället och har tappat all inspiration.
Från att sitta och slå med pennan i bordet och titta ut i luften till att öppna alla garderober och vända upp och ner på dem innan jag hittar något att ha på mig.
Livet stakar sig framåt helt enkelt.
Men det finns fina stunder. Som igår, när jag låg med linne i solen och fick röda överarmar, var och pratade med och om bandet och saker där ikring och avslutade med ett par timmar i hamnen med en grönhårig vän till mig som jag håller av väldigt mycket.
Det var en fin söndag.
Idag hade jag matteprov och jag orkade inte ens bli nervös. Det säger en del.

Lever för solen nu. För annalkande lov och för studiebidraget som dimper in på kontot om 2 dagar, efter en månads bankrutt.
Kommer eventuellt, förhoppningsvis att på ett eller annat sätt jobba i påsk, har inte någon superfenomenal arbetsmoral, men jag tar vilket jobb som helst och får det gjort. Tycker jag. Och pengar är pengar, och jag vet få personer som är på pengakåta som jag.
Glömmer bort att ta medicin och avslutar alla dagar med rödsprängda ögon och kliande näsgångar. Jävla pollenallergi.

Nu ska jag titta på tv en stund och sen sova, god natt och, trots att det låter klyshigt, så fånga dagen. För solen skiner och det gör ni också.
PUSS!

every day, every night

Idag blir den vackraste på jorden 17 år, det finns ingen som jag älskar så som jag älskar henne.

GRATTIS min finaste av alla fina!

With every breath that I am worth

Here on earth

I'm sending all my love to you

So if you dare to second guess

You can rest assured

That all my love's for you

up and down to

Så, på senare tid har min blogg varit väldigt tyst bortsett från att varit avlopp för envisa tankar.
Vad har jag gjort egentligen?
Alltså. Egentligen. Så gör jag ju inte så mycket, det är mycket skola, skolångest, plugg eller pluggbrist som balanserar efter tycke och smak under veckorna.
Någonstans i huvudet är jag fortfarande lite kvar i London, efter att ha blivit kastad tillbaka hem från en completely amazing week har tankarna snurrat ihop sig lite mer än vanligt.
Men nu har det gått två veckor.
Förra veckan handlade om vänner, i tisdags var det tre år sen jag och min bästa vän fnittrande köpte likadana ringar och gifte oss. En sådan typisk sak som de flesta fjortonåriga tjejerna gör, men vi är nog ett av de paren som hållit ihop längst efter det. Fast vi uppmärksammar det nog inte mycket mer än den 6 mars varje år. Förutom den gången i höstas när allting var mörkt och svårt och pappa sa "men ni är ju gifta, eller hur? och man lämnar inte någon man är gift med, då måste man gå igenom en skilsmässa först"
I onsdags förra veckan fyllde Bella år, och jag visste det men höll ändå på att göra en tabbe, det känns ganska typiskt mig att vara socialt klumpig, men det vet ju å andra sidan hon. Förhoppningsvis var det ingen fara skedd. Spontant drog jag med mig Celina och Angie hem till mig för "plugg". Jag öppnade inte en enda bok men en lyxlunch, det blev det.
Torsdagen förflöt i sin alldeles speciella takt, och jag blev ihoptussad med tre andra tjejer i klassen och sen fick vi titta på ekologiskt och ickeekologiskt kött på Konsum. Jag var trött och rastlös och ville inte alls titta på kött, jag vill plugga till ett omprov. Så när alla andra gick hem stannade jag och gick igenom monohybrid klyvning, mitos, meios och pedigree. Och det lönade sig. När jag kom hem spenderade jag hela kvällen med att göra en golvskiva fin, klistra 12 chokladkakor på den och gömma 12 lappar bakom dem.
Födelsedag nummer 2 inföll förra fredagen. Det var Angies tur att bli young and sweet, only seventeen. Jag åkte VL-buss med den tidagare omtalade golvskiva, som nu såg ut mer som något roligt/festligt (fast det visste ingen av mina medresenärer, då jag hade lagt den i en svart sopsäck för att kunna frakta den)
Det var den dagen jag skrev två omprov och hade sällskap i aulan av alla möjliga olika fina. Som belöning, och eftersom A fyllde år, begav vi oss till Kalles för födelsedagsfika deluxe. Det är ju helt galet mysigt där, och det var mini-reuinion efter London. Det var vi, halvfriska humanister och ett par av hennes andra vänner, men riktigt mysigt.
Hade dessutom en engagerad konversation om fredagsmat med pappa (det vill säga vad vi skulle äta) och det blev kebab med bröd. Så som jag attackerade den kebaben, det är nästan så att jag blir lite rädd för mig själv.
På lördagsmorgonen var jag uppe i gryningen. Inte riktigt, men nästan. Åt en halvdan frukost och cyklade iväg till Kristiansborgsbadet för bad och bus och skoj med Karlssons. Elsa är nog en av de tuffaste prinsessorna jag vet! När jag var nästan tre vågade jag inte bada i den största bassängen, åka vattenrutchbana och vara så modig som hon är. Albin var duktig han också, speciellt efter att ha hört hur läskigt han tyckte det var med badhus sist. Han plaskade omkring och simmade och hoppade från kanten. Min fina, fina kille!
Från Kristiansborg ner på stan, klädd som en hemlös och med fuktiga toppar. Mötte upp med Bella och hängde en timme eller så på Stadsbiblioteket. Det var soligt och varmt så fikat avklarade vi utomhus, en så fin dag.
Tog en omväg via hamnen hem, såg solen och vattnet och en skymt av Framnäsbadet och kunde nästan, nästan, nästan snudda med fingertopparna på sommaren.
Jag beslagtog vardagsrummet när kvällen kom, och fem så himla. fina. tjejer. kom hit och umgicks. Vi avverkade melodifestivalsfinalen med egna poäng och vinnare och sen pratade vi igenom varenda minne och person från högstadiet fram till nu. Det fanns mängder med chips, godis och läsk och överlag var det bara en mysig lördagkväll. Halv 2 sa jag hejdå till de sista, städade upp och somnade.
Hade på det en riktig söndag. Jag sov nästan hela dagen, städade lite och var ute och gick med mamma. Mina gå-skor har alltid känts bra men jag tror att mina fötter är lite för vana vid platta skor, fick så ont i hålfoten på höger fot att jag blev halt, det känns fortfarande.
På kvällen fick jag besök av Adam, jag berättade om London, fick beröm för mitt välstädade rum, och så tittade vi på denna svenska skam Big Brother. När han hade gått gick jag och la mig ganska direkt. Pratade med en eller två fina personer, tänkte på vad kärlek egentligen är och hur det är att vara riktigt kär i någon. Att det vore kul att få bli kär, speciellt nu när vårsolen bara ler sitt stora leende från morgon till kväll. Det vore fint att få dela vårsolen med någon.

Den här veckan har rusat förbi. I måndags var det måbra-väder gånger tiotusenmiljoner, vi satt utanför en av byggnaderna på skolan i solen under den långa historielektionen och lyssnade på sommarmusik. Jag och Angie poppade Håkan, Angie och Celina lyssnade på Wombats. Vad jag och Celina lyssnade på minns jag inte, men jag kan tänka mig att det hade sitt ursprung i Borlängetrakten.
I tisdags lunchade vi (eh handfull humtjejer) på Asian Sushi Bar, vi satt länge och gosade i källaren, åt sushi, drack té, pratade om sociolingvistik av hjärtans lust och när de övriga lunchgästerna började kasta lite väl hatiska blickar åt vårt håll gick vi.
Igår hade jag en riktigt dålig dag. Solen log och strålade, men jag vände bara ner huvudet. Vid lunch började det vända något. På förmiddagen fick jag vara en av de sex eleverna i klassen som pratade med några politiker. Vi försökte ta upp allting med dem som skolpersonal säger sig vara maktlösa över. Att vi vill kunna läsa mycket språk, att vi vill kunna genomföra resor som vi mer eller mindre blivit lovade och framförallt att vi inte vill bli förbisedda eller behandlas sämre bara för att det är ett program som tydligen inte är speciellt efterfrågat (förhoppningsvis kommer fler söka humanist som några år, än är det så nytt) men svaren var medelmåttiga, något riktigt engagemang fanns inte.
Kom tillbaka till spanskan, halvpluggade inför prov.
När vi slutade gick vi ner till stan, fikade på Espresso House, väntade på Julia, pratade lite om bandet, om planer och vad vi vill och önskar göra. När Julia kom tog vi bussen till Bäckby för att repa, jag var nervös och inte alls på humör egentligen. Hade haft en dålig dag och att sitta och skämmas i ett litet rum och önska att jag hade ett musiköra, även om ett var ett dåligt sådant. Men det flöt på helt okej, vi spelade igenom våra låtar, började knåpa på en ny och så kass var jag inte, det lättade lite. Det var i princip sista gången som Julia var där och hjälpte oss, det var lite tråkigt för det är ju hon som mer eller mindre har lärt mig spela gitarr, det lilla jag nu kan. Dock har vi kommit så pass långt, och Ellen är så duktig, så nu klarar vi oss nästan själva.
Fick även spelningshintar och något hoppade till i mig. Livrädd för det, självförtroendet är i höjd med mina skor, men samtidigt. En annan känsla också. Dels, en längtan efter att stå på scen, det jag har saknat sen jag slutade dansa. Dels, en vilja att faktiskt visa upp bandet, mest för att jag tycker så himla mycket om oss. Och i sommar. Kanske. Kanske att något har hänt, att poletten har trillat ner och att jag tror lite mer på mig själv, att det låter renare och är i takt. Kanske.

Nu börjar pollensäsongen, och jag nyser och snörvlar och ögonen svider och rinner. Men det betyder också att det blir vår på riktigt.
Har så mycket att göra egentligen, men vill skriva hela natten. Och eventuellt leka med gitarren.
Åh, som jag ska göra sådant i sommar.
PUSS!

frames from the past

Känns så kluvet att skriva som jag gjorde igår. Det var så välbehövligt då, orden sprängde lika mycket som tårarna gjorde, men känslan idag är kluven. Jag mår inte bättre nu, och nu känner jag mig bara uppmärksamhetskåt istället.
Försöker tänka att det är faktiskt min blogg och här kan jag skriva hur sällan eller ofta, tråkigt, roligt, stelt eller jättepersonligt som jag vill. Men det lättar faktiskt inte, för det ser så illa ut för utomstående.
Det känns inte ens likt mig att bry mig så mycket om åsikter från andra, att vara så beroende av åsikter. Det är en skam i det också.
Samtidigt vill jag inte ta bort inlägget för jag går gärna tillbaka i bloggen och läser.

Nej. Det är mycket känslor som flyger omkring just nu. Och mitt i allt har jag en hög med skoluppgifter att ta tag i igen.

Har precis sett säsongspremiären av Svenska Dialektmysterier, nu ska jag försöka renskriva lite på en historiauppsats.
PUSS!

[time truth hearts]

Jag har precis en sådan kväll som jag inte ville ha. Som ingen vill ha.
När allt får mig att kröka på ryggen, vända ner ansiktet och gråta. Allt.
Dagen hade inte de bästa förutsättningarna heller, det var ganska givet att det skulle bli en dålig dag. Jag har trots allt räknat ner till den här dagen med fruktan i flera månader, skämts och gråtit och legat vaken så många nätter. Försökt skoja om det till andra, gjort ett stort skämt av det för att slippa visa att det är precis motsatsen.

Ibland kopplar man in reservresurserna, ungefär som att växla till en parallell del av sig själv, så att man kan ta sig framåt och överleva dagen. Så jag kopplade om, och pratade och skrattade och betedde mig lika illa som jag alltid göra. Trampar ner andra och låter mig trampas på gång på gång. Jag blir så jävla trött på allt.
Det är inte för ens nu som jag kan koppla tillbaka. Nu kan jag gå igenom allting, ungefär som att bläddra igenom en bunt fotografier. Inte för att jag vill det, jag vill bränna upp hela dagen. Hela världen. Hela mig. Slippa.
Utan mer för att hjärnan gör så, ungefär som ett barn som berättar om sin dag, i oordning och utan att lämna klarhet. Bara massa ord.

Ingenting går min väg, jag vet inte var jag är, vem jag är, varför jag är. Jag vet inte ens vart jag är på väg. Det är knappt jag vet varifrån jag kommer. Alla andra är ju så himla klara med allting och har sådan koll. Alla andras planer är så bra och så accepterade.
Varför är det aldrig jag som är bra eller accepterad? Varför måste alltid jag vara fel?
Mina planer duger inte. Inte jag heller. Det enda jag duger till är att bli dumförklarad, men det är också det enda.
Det finns ingenting kvar nu, inte ens viljan.
Jag har bara gett upp, för jag hittar ingen gnista längre, det finns ingen glöd kvar. Det finns vissa saker jag måste göra, som att gå upp varje morgon och ta mig till skolan. Hade inte pressen varit nästan ohållbar hade jag slutat vakna på morgonen, jag hade bara öppnat ögonen, stängt de igen och somnat om.
Hade det inte varit så att jag inte törs missa skolan för att tempot är så högt och jag är så dålig så hade jag slutat gå dit.
Jag hade slutat höra av mig till folk. Slutat prata med andra över huvudtaget.
Sluppit försöka passa in. För jag är så fruktansvärt trött på att aldrig kunna slappna av. Minns inte längre när jag sist trivdes med mitt beteende. För varje dag som går blir jag bara värre och värre. Har jag någonsin haft en psykiskt välmående så är det borta nu. Allt som var jag är borta.
Jag vet inte ens vad som är kvar.
Varför jag skriver det här.
Varför jag överhuvudtaget skriver.
Hur människor orkar med mig, för jag gör det inte själv.

Och nej. Jag vill inte prata om det. För det finns ingenting att prata om. Och vill jag prata om ingenting kan jag lika gärna föra vilket samtal som helst.

love

Hej!
Det är måndag, solen skiner, jag och tre fina fina sitter i solskenet bakom skolan, jag poppar Panic! at the disco från datorn.
Jag lever och just precis nu mår jag till och med bra. Livet har sina stunder, och den här har bokstavligt inte ett enda moln.
Långt borta i horisonten hägrar sommarlovet, det smyger närmare varje dag. Det om något värmer i hjärtat.
PUSS!

snow can wait i forgot my mittens

Sitter i solljus, läser om Kambodja och önskar att någon berättade för mig istället. Är alltid mycket lättare att intressera sig för något om det kommer från en god berättare eller intressant bok än från wikipedia.
Oh well, ska återgå till Wiki nu, kanske att skolarbetet går lite bättre nu när Facebook ligger nere?
PUSS!

pink hair

tryck på bilden för att få den att röra sig

Mitt hår är jätterosa. Och jättefint.
PUSS!

6/3

Hej!

Har min andra och sista lektion, och det är favoritämnet. Svenska.

Orkade inte alls upp ur sängen imorse, så jag ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig, är jättemysig och har min nya 7uptröja. Gos.

Ska leka med min Lovis idag

PUSS!

back to how its always been

HAHAHHAA, så himla fierce jag är.

Hej!
Så drog en skolvecka igång, en helt vanlig skolvecka, men inte riktigt, en inställd lektion idag och halvstudiedag imorgon. Så skönt.
Har min nya jacka på mig, vintagefynd direkt från Londres. Det är hur hardcore som helst och tjockleken på axelvaddarna är. Huge. Måste ta ut dem så jag kan ha på mig jackan utan att få mansaxlar.
Nu ska vi ha handledning, människans språk och sen ska jag cykla hem. Det är kallt ute, men sol.
Jag är konstigt glad och ledsen.
Det är trots allt vår i luften och en hög med nya kläder hemma på mitt golv.
PUSS!

home again

Imorse var en av de tystaste mornarna 6 människor någonsin lyckats ha. 06.01 (OCDvarning på mina klockslag) imorse ringde alarmet och då gick vi upp, packade, städade, slängde skräp, klädde på oss och gick.
Stängde dörren till vårt rum på en handfull kvadratmeter, gick ner för trapporna som var mycket lättare att gå i efter att ha druckit vin. Gick ner i lobbyn som var målad i rött på alla väggar och lämnade tillbaka nyckelkorten som satt i knallröda band. Ut på gatan i morgonregn förbi affärerna där vi köpte kvällsmat, frukost och godis, längs med Hyde Park förbi Pizza Factory där vi åt veckans i särklass största mål mat, in i tunnelbanestationen som för första gången var öde, ner med hissen och på Central Line mot Epping. Förbi 10 stationer och av på Liverpool Street. På tåget mot Stansted. Halvsova med ipoden och se ett regnigt London backa bakåt in i minnet.
Fram till Stansted, genom alla passkontroller, dricka en sista Caramell Macchiato och äta en smörgås.
Och så på planet, lyfta, somna, landa. Hämta väskor. Bli hämtad. Komma hem.

Känns som om ingen sa någonting alls idag, som om allt hände i tystnad. Det var tunga miner, men med en beslutsam underton, inte bara ett löfte utan nästan ett hot
We'll be back.

Tack mina fina hunnabister för en så himla fin resa så jag knappt vågar minnas den som sann. Jag älskar er.

london calling

Hej!
Sitter i vårt shabby dining room på hostelet och surfar. Har spenderat nästan hela dagen  i Hyde Park, i strålande sol. Kan inte beskriva hur jävla BRA allt är, det skulle ta alldeles för lång tid. Kort sagt: kan räkna på en hand till saker hemma som jag saknar. Har det så bra här och vill verkligen inte alls hem till verkligheten.
Lever i en drömvärld och mår så bra.
PUSS!