lördag 23 juni 2012

skuggan av det som varit blev grunden till ett annat liv

Vad kan det vara?
Vad kan det vara som gör mig så liten och ynklig?
Istället för att modigt stampa fötterna i marken så kryper jag ihop och blundar hårt. hårt. hårt.
Jag är inte rak i ryggen och jag lyfter aldrig blicken från marken.
Hur kom jag hit?
Hur blev jag en spricka i fasaden?
Jag är skuggan, huvudvärken, klumpen i magen och ett hundra elaka tårar.
Livrädd, jag är så fruktansvärt livrädd.
Tänk om jag inte längre står nära ensamheten.
Tänk om jag har blivit ensamheten?

söndag 10 juni 2012

ty kärlek ska ges till dem som behöver och förtjänar den bäst

Jag är så bottenlöst tacksam för att hon väntade på mig i över 10 år.
För att hon såg mig växa upp, för att jag fick ta min tid.
För att hon stod där den dagen jag var klar.
För att hon står där än idag.

lördag 9 juni 2012

natthjärtat dunkar och slår, jag drunknar och kvävs.

Korta nätter, långa nätter
Nyktra nätter, fulla nätter.
Hemska nätter, bättre nätter
Alla nätter. Alla.
Vill jag kasta mig i hans armar, gråta och snyfta och berätta för honom hur fin han är.
Hur bra han är.
Hur jag önskar att jag hatade honom men är lika förälskad än.
Alla nätter handlar om honom.
Ensamma nätter. Nätter i sällskap.
Pigga nätter. Trötta nätter.
Alla nätter.
Kanske för att det är svart om natten, svart som hålet i min mage som blev kvar när han försvann igen.
Kanske för att då, då när allt var fint. Då var nätterna våra.
Åh, att någon kan vara så långt borta men kännas så nära.
Alla nätter handlar om dig.

onsdag 6 juni 2012

vill jag leva, vill jag dö i Norden

Grattis Sverige
Vi har aldrig kommit överens du och jag, inte ens tyckt om varandra.
Jag har baktalat dig och du har behandlat mig som en skadeinsekt.
Men det är trots allt din dag idag, och jag ska var större än så,
Så Grattis, återigen grattis.
Jag hoppas att vi slipper varandra om några år,
Att vi kan distansera oss och kanske till och med få sakna varandra.
Längta tillbaka till varandra.
Tyvärr så håller du mycket som jag håller kärt.
Och även vår relation har sina ljusa sidor.
Som alla midsommaraftnar i mormor och morfars sommarstuga och alla platser där ikring.
Som när vi cyklar hem mitt i sommarnatten.
Som när vi sparkar i färgglada lövhögar på hösten.
När vi ser de första vitsipporna titta fram på våren.
När snön börjar smälta undan.
När det kommer ett sommarregn.
Jag hatar dig inte Sverige.
Jag känner bara att vi skulle behöva komma ifrån varandra.
Det kan finnas någon där ute i vida världen som jag tycker bättre om.

måndag 4 juni 2012

sådant man vet, sådant man anar, sådant man aldrig får ett svar på av någon annan än sig själv.

Jag vet inte om det är vädret och vinden eller någon som slår på något. Jag vet att det dunsar och låter.
Jag vet inte vad framtiden har för mig. Men jag vet att jag är rädd.
Jag vet inte vad jag borde tycka och känna nu. Jag vet att jag är ledsen, så oändligt och bottenlöst ledsen.
Jag vet att jag inte vill någonting längre, att jag gråter ofta och att jag inte skulle lämna mig säng om jag fick välja.
Men jag vet inte varför.
Jag vet att han har gjort mig bräcklig och tunn och utsliten. Jag vet att jag inte borde bry mig. Jag vet inte varför jag lät allt komma mig så nära.
Jag vet att skolan har hållit mig så hårt att jag nästan kvävts. Jag vet att jag klarade mitt första år. Men jag vet inte till vilket pris.
Jag vet inte om saker har blivit bättre. Eller ännu sämre.
Jag vet att jag borde vara glad.
Men jag vet inte om jag kan längre.