skuggan av det som varit blev grunden till ett annat liv

Vad kan det vara?
Vad kan det vara som gör mig så liten och ynklig?
Istället för att modigt stampa fötterna i marken så kryper jag ihop och blundar hårt. hårt. hårt.
Jag är inte rak i ryggen och jag lyfter aldrig blicken från marken.
Hur kom jag hit?
Hur blev jag en spricka i fasaden?
Jag är skuggan, huvudvärken, klumpen i magen och ett hundra elaka tårar.
Livrädd, jag är så fruktansvärt livrädd.
Tänk om jag inte längre står nära ensamheten.
Tänk om jag har blivit ensamheten?