Det rusar till i mitt hjärta, och det snurrar långsamt i mitt huvud.
Jag sitter ihop med hjälp av plåster och smuts.
Kroppen släpar sig fram och tillbaka här, men i tanken har jag inte lämnat det än. Där går jag runt i ett evigt rus, i svettiga kläder och i mitt bredaste leende.
Det sitter en liten knut runt hjärtat och jag undrar om den tänker dra åt sig och bli olösbar. Jag tänker på varma, ljusa nätter med svarta ögon och ett hål i magen.
Jag vill inte dit än. Jag vill stanna här, i mitt rus och sus om så bara några dagar till.
I tanken har kroppen ont men sinnet strålar. Än är det så här i verkligheten också.
I tanken är jag smutsig men ren, trasig men hel.
Här i verkligheten håller jag bara på att gå sönder igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar