some weeks run away and some just wont leave

Alltså tisdagar är hemska. Långa, långsamma lektioner som jag aldrig lyckas göra någonting av, och jag försöker verkligen, tro mig.
Kändes som bra mycket mer än 8 timmar innan klockan blev 4 och vi slutade, och sen somnade jag på bussen hem, som den utbrända 12-åringen jag är. Suck.
Tänkte att jag skulle sova och bara vara allmänt seg hela kvällen, men det slutade med att jag fick sällskap av Adam istället (dock somnade jag i alla fall, men jag är ju som sagt inget under social kompetens) så jag hade någon att chilla med, alltid nice att slippa vara ensam.
När han drog hoppade jag in i duschen, och nu: mot Neverneverland!
PUSS!

so pink

Så här ser jag ut idag, är jättetrött och allmänt lam. Slutar 4, då ska jag hem och sova, mmh!

PUSS!

im surviving this for sure

Är så himla fancy-pants idag, kommer dock aldrig lyckas få en bild som visar hur mitt hår verkligen ser ut, livet alltså...

25, 25 days. its too much, much too much

Helgen: Spontanfärgat håret rosa, hängt på loppis med the londoners och tjänat ihop framtida pund, sovit med 4 andra i mitt miniminirum, ätit massor med godis, slökollat på film

pink overload

HAHA, åh så efterbliven...
NU: Loppis

what the f**k?

Det här är ett kryptiskt blogginlägg som handlar om hur impulsiv och spontan jag är. Och nervös. Det handlar väldigt mycket om hur nervös jag är just nu, och om hur gott det luktar härinne.
PUSS!

+++

everybody wants happiness, no one wants pain
but you can't have a rainbow
without a little rain

it hurts to know, but it hurts just as much to wonder

Grupparbete i samhällskunskapen, kameran är hemma. Vad vi gör: läser igenom manus, twittrar, sjunger Håkan och myser, för hallå, det är ju fredag?

all i want to do is to break out of this loneliness

Du förstår ju inte, sluta låtsas som att du förstår. 

Jag förstår inte heller, förstår inte hur jag kunde tro att du förstod. För ingen förstår, speciellt inte du.

Sluta säga att du förstår, för du kommer aldrig aldrig aldrig förstå. Aldrig veta. 

För jag kommer aldrig berätta för dig. Det vore slöseri med ord.

Det handlar inte om tillit, det handlar om att kunna läsa av andra människor. Om att du inte ligger på samma våglängd som mig. Och all den här tiden jag har lagt på att släppa in dig, och nu önskar jag att jag hade stängt av dig från början. För du har egentligen aldrig förstått, eller hur?

Det är okej, för jag är van vid att bli missförstådd. Men det är ditt påtvingande jävla nicka-och-le, som om du fattade precis.

Det gör du inte.

night after night

Idag: sjuk och jävlig.

all of this is for you

MEN VI ÄR BARA INSTINKT 
BARA DJUR
OCH ALLT ÄR EN LÖGN.

retarded wednesday

Ja. Say no more. Jag är lite extra efterbliven idag.

tuesday's grey and wednesday's too

Myser som allra mest i mitt senaste vintagefynd. Om jag lyckas ska jag ha mina kick-assbraller imorgon.

Slutar förhoppningsvis tidigare idag

PUSS!

ana, is it the time of the year that frightens you?

Gosekanin och det något kortare håret.

death cursed

Jag lever ett så spännande liv, hade kunnat få en hylla på mig i sömnen imorse, slumpen som räddade mig. Living on the edge.

Så, mjukstartsmåndag: sovmorgon, spanska, håltimme, sluta. Så jäkla skönt att sluta tidigt, men vi var ju inte så medvetna om detta utan gick på stan istället där vi 1, provade halva stadsmissionens kläder 2, hängde på antikvariatet 3, fikade på Kalles.
När vi kom tillbaka till skolan möttes vi av en förvånad Mårten och orden "men jaha, är ni här fast ni inte behövde?" Nej vi var där för att vi inte visste.
Så vi gick hem till Ellen och hängde där ett tag, vi och 2 gitarrer. Vid 4 träffade jag Bella och pratade med henne en sväng, sen gick jag hem (det tog mig en timme)
Har nyss slängt ut resväskan och nu håller jag på att få fram lite golvyta härinne igen.
Imorgon får jag finbesök, åh!
PUSS!

OBS har hunnit klippa mig oxå, dessa bilder visar inte min nuvarande hårlängd (mvh forever page)

cosy

Bästa outfiten ever. Alltså ever. Överväger att flytta in i pyjamasbrallerna på heltid.

my excuse to hide again

Har haft en tip top-lördag; flertimmars rep, subwaymys och sen kika på film, snacka massa skit och ha det bra med min finaste i livet<3
Tomorrow's Sunday, vill inte ens tänka på att det är dagen innan måndag. Usch usch usch.

Jag mår bra nu Jag mår bra nu Jag mår bra nu Jag mår bra nu Jag mår bra nu Vem är jag nu.

Godnatt, PUSS!

im falling in love with your favourite song

Hej!
Idag är jag kaos, snart beger jag mig ut på äventyr (läs: åker och repar)
Kvällen är oplanderad, så min kvalificerade gissning är prinsessfilmsmaraton och sova massor
PUSS!

haha, fastnar INTE på bild idag..

here she comes

Underbara fredag!

Sovmorgon imorse, helg snart och livet rullar på

PUSS!

i dont reckon he's ever been suicidal, his favourite band is credence clearwater revival

Ja, man bor ju trots allt i Landet Mellanmjölk.

hablabáis

Hej!
Om 10 minuter slutar vi, då kommer vi springa maraton till Kalles och sen spendera ett par timmar där innan det bär av till Bäckby för rep. ÅH vad jag har längtat!
Har jättefina anteckningar från spanskan idag. Så jag kan vara duktig. Sådan är jag!

Haha, retard. 

like a volcano, like a giant fire inside

"Jag behöver semester" tänker jag, mindre än en vecka efter att jag avslutade ett förlängt jullov. Jag vill få sova ut, "lära mig" saker, som att orka vakna, orka städa, orka laga mat, orka komma ut. Det är vad jag känner att jag skulle behöva. Tid för att gömma mig och komma bort.
Men det funkar inte så. Det funkar inte så nu, och inte sen heller. Man kan inte skära bort sig själv från omvärlden, det går inte. Nu är det i första hand skolan som hindrar mig, även om det är den jag vill bort ifrån. Det är inte rimligt att inte avsluta sina gymnasiestudier, det är mer eller mindre obligatoriskt idag. Och det är inte heller rimligt att bara inte dyka upp på 3 veckor eller mer. Inte bara kunskap skulle man gå miste om utan även studiebidrag och betyg.
Och när jag har gått ut skolan och börjat jobba, ja då säger det ju sig självt att man inte bara kan stanna hemma veckovis. Bara för att sinnet inte alltid orkar med full-speed. 2012 är man stark och självgående och en god feminist som slåss för sin sak.
Emelie 17 år sitter hopkrupen i sin säng och är redan utsliten av livet. Efter 17 år. Efter 10 år i SKOLAN. Efter ingenting.
48 år kvar till pension räknade jag ut.
Finns jag ens om 48 år?
Just nu vill jag bygga upp mig själv igen, ta en dag i taget. En fot framför den andra.
Vad jag måste göra är att lägga i nästa växel uppåt, planera, studera, städa, umgås, träna.

I den här verkligheten kan man inte sitta i sitt flickrum månaden ut och spela gitarr.

pleased

Jag känner mig mycket mer avslappnad och lugn nu, samtalet gick SÅ över förväntan! Tycker det är onödigt att skriva ut alla betyg här, för det behöver inte "alla kunna se", men i stora drag: Att kunna det fonetiska alfabetet var inte ett krav för att nå högre betyg, och det går att komma upp på den över delen av betygsskalan utan att plugga varje dag.
Skönt.
Ska fråga mamma om hon kan klippa mig, annars tänkte jag krypa ihop med Kepler en stund.
PUSS!

dont stop me now

Har inte jättedåligt samvete även om jag inte har pluggat så mycket som jag borde, för kom nyss hem från björnön där jag och syster tog en promenix runt 5an. Usch så jäkla segt det gick och det var jättekallt och sen jättesvettigt. Men känslan efteråt, och resultat, väger väl upp det.
Käkade keso och mango till mellis, och nu ska jag börja läsa min nya bok, Keplers senaste, Eldvittnet.
3 timmar kvar till "utvecklingssamtal" även om jag funderar på hur pass utvecklande det kan vara egentligen... Ja ja, skönt att jag inte har några från högstadiet nära inpå, skulle inte klara av alla pikar angående mina studieresultat. Det räcker med mina egna.
Snart helg, ingen längtar mer än jag.
PUSS!

whoa-ah-ah salty lips tellin' lies

comeback of the hello kitty-ring

Så var det onsdag, har historia just nu (parlamentarism och politik under sekelskiftet) Celina sitter bredvid mig och lyssnar på Slipknot och Marylin Manson. Jag har en Hello Saferide-dag, ungefär så.

Har björnödate med söstra mi efter skolan, ska bli skönt att komma ut och gå (usch låter som en äcklig motionsblogg HAHA)

Är fortfarande superstressed över skolan och fortfarande nervös inför uvs ikväll. Bära eller brista.

PUSS!

elf

Hej. Jag ser ut som en dvärg. Hejdå:)

Idag är jag superbitter och arg. Fast jag är glad också, mot dem jag vill vara glad mot. I guess att livet är som det brukar.

prince of beijing

Fick Krunegård-feeling igårkväll, undrar om det finns kvar idag. För övrigt emo över att jag inte lyssnade klart på musikguiden igår, det är those dancing days som är gästredaktörer den här veckan. (håller fan varenda jävla tumme att dom infinner sig på p&l, skulle bli så SJUKT glad)

hej beyonce, ta din skitlåt och flytta ut ur min hjärna. tack.

you're keeping your legs crossed honey, yeah, like a good girl should

Är mest bara arg och stressad, första dagen i skolan och allt bara kändes skit, försökte följa med på alla lektioner, jag lyssnade uppmärksamt och försökte använda lektionstiden för att jobba, det gjorde jag verkligen! Jag tänkte att den här terminen måste någonting hända för att jag överhuvudtaget ska klara gymnasiet, hade med mig studiemedel och antecknade.
Får läxor och prov kastade i ansiktet på var och varannan lektion och till slut kändes lärarnas röster och leenden bara så jävla tillgjorda och jag börjar fan undra om det är för min, deras eller alla andras skull som jag ens går i skolan. Allt bara går rent åt helvete.
Hade jag haft någon slags utveckling eller mognadsprocess hade jag slutat jämföra mig med alla andra, slutat ta det som en personlig förolämpning varje gång någon får bra resultat. Önskar att jag hade varit den som var kass i högstadiet, som aldrig fattade någonting och var tvungen att plugga varje dag, ta hem skolböckerna och få allt förklarat igen och göra klart uppgifterna. För då hade jag vetat hur man gör när man pluggar. För jag har ingen aning, och det enda jag vet är att allas förväntningar på mig har blivit så sjukt mycket högre, och att mina gymnasiebetyg i slutändan ska ta mig tusen gånger längre än mina jävla högstadiebetyg gjorde, och att jag inte klarar av att vara så här orolig och stressad. Jag klarar inte av pressen av allt det här just nu, inte alls. Framförallt inte nu, inte efter idag när jag verkligen skulle börja plugga.
Jag vill inte höra mer om framförhållning och studieteknik. Jag vill få konkret hjälp bara. Med allt.

Jag vill inte ha det så här längre...

i feel a burning sensation

visst är kärleken stor?