#vifinnsvibehövs

Idag har jag suttit i en källare med en handfull av mina klasskamrater. Det var en ganska brokig blandning, lite från varje hörn.
Anledningen var planering av vårt eget lilla uppror, vår film.
För uppenbarligen räcker vi inte till. Det är för få sökande till Humanistiska programmet (13 stycken hade de lyckats få ihop i år) och det blir inte ekonomiskt rimligt att fortsätta driva programmet då.
Vi kommer helt enkelt att kosta för mycket pengar.
Det här är så himla synd på så många plan. Delvis är vi de första humanisterna, det är ett av två program som återinfördes vid "gymnasiereformen" det vill säga, programmet har inte ens funnits i ett år än.
Delvis är vår skola den enda i hela Västmanland som erbjuder Hum, det märks i vår klass, det är många som pendlar, och det är väldigt starkt gjort av en 16-åring att ta sig fram och tillbaka till en skola i en annan stad varje dag, men de gör det bravur.
Och om de nu skulle lägga ner Hum, vad händer då med oss? Vad ska vi 33 göra? Ta oss igenom våra 3 år på skolans smulor? För vem kan, allvarligt, vilja investera i en enda klass?
Alla de kurser och resor vi blev lovade kommer inte bli av, för det kommer bli för kostsamt.
Men nedläggningen av Humanistiska kan komma att kosta så himla mycket om man ser det ur ett framtidsperspektiv.

Det är nästan larvigt hur upprörd jag blir över detta. Men jag tror att ni skulle känna samma sak, om ni sett hur alla individer i min klass kommit till liv under de här en och en halv terminerna som gått. Många har haft en högstadietid som inte varit fantastisk och jag vet inte, men jag gissar att de upplever klassen som en befrielse från kränkningar och nedtryckningar. Gymnasiet är en så stor vändning i mångas liv, och jag kan ju visserligen bara tala för mig själv, men jisses vad långt jag kommit på ett år.
Jag vill ju att fler ska få uppleva det här. Jag vill att fler ska få upp ögonen för språk och allt där omkring. Jag vill att fler ska förstå vad det innebär att gå Humanistiska.

Är det helt orimligt att få behålla vårt program? Är det helt åt skogen att lägga lite mer pengar på oss? Vi är 33 stycken 16- och 17-åringar som inte tycker det.
Är inte språk en fantastisk nyckel till framtiden?
Är det inte vårt främsta redskap för att nå ut till världen? Hela världen?
Så, politiker, kom och häng med oss en dag. Kom och SE hur makalöst fantastiskt det är. Kom och se detta mirakel till klass.
Ta inte bort oss, snälla.
Se möjligheterna istället för problemen.
För det är det vi är, vi är möjligheter. Inte problem.

Varför har det inte gjorts reklam för programmet för? Alls?
Vet ni vad som är bra reklam?
Nöjda elever.
Och vet ni?
Vi är nöjda.

Vi finns. Vi behövs.

(Så, under kommande veckor kommer vi prata om det här på twitter, om varför vi är så viktiga. För det är vi. Vår hashtag är #vifinnsvibehövs. För det gör vi. Och vi är så. jävla. viktiga.)