då och nu

Nu har i-väntan-på-livet-livet börjat igen, och jag tänker på hur det är nu och hur det var då och ler lite för mig själv varenda gång.

Idag kom jag till skolan som ett vrak, fortfarande utmattad efter gårdagens konsert och nattens brist på sömn.

Då kom jag till skolan efter flera timmars sminkning och val av kläder.

Idag cyklade jag dit och kom fram med svettdroppar i hela ansiktet.

Då tog jag bussen för att inte förstöra någon del av utseendet.

Idag gick jag in i ljushallen och satte mig bland ett halvt dussin människor jag älskar.

Då kom jag in i ljushallen och satte mig helt ensam.

Idag skrattade jag och flamsade under välkomsttalet.

Då satt jag på nålar.

Idag skrek jag när jag kom in i klassrummet, av glädje för att se alla igen.

Då gick jag in med huvudet sänkt.

Idag sprang jag fram till världens bästa lärare och kramade om honom.

Då tog jag i hand och log utan att egentligen le.

Idag satt jag där jag alltid sitter, flamsade och fånade mig.

Då satt jag stelt där det fanns en plats, knäpptyst.

Idag, glad och sprallig.

Då, en av de värsta dagarna i mitt liv.

Är så glad och tacksam över det valet jag gjorde. Över att jag stannade kvar här trots ont i magen, huvudvärk och ångest.

Bästa, finaste HU11.