År 2

Det här året handlar om överlevnad.
Det handlar om att ta sig ur sängen, ta sig i kragen och att ta sig härifrån.
"Härifrån" som i där mitt psyke är nu. Istället för att jag sakta pendlar mellan avgrund och himmel kastas jag nu istället upp och ner till takten av mina hjärtslag.
Uppe
Nere
Fantastiskt
Fruktansvärt
Himmel
Helvete
Uppe
Nere
Om och om igen.
Ingen hanterar mig längre, inte ens jag själv. Jag är en vind som tilltar i styrka och mitt sansade jag sitter inlåst någonstans längst in, darrandes av skräck för vem eller vad jag kommer blåsa ner i min framfart.
Jag försöker trycka ner blåsten, bygger vindskydd eller flyttar mig bort. Tar en dag i taget som en annan dödssjuk. Dricker frukostte, tar mig till skolan, tar mig kanske någon annanstans, tar mig hem. Städar och läser och pluggar och försöker att göra allt det där ofarliga, vardagliga med sådan fokus att jag ska somna utmattad varje kväll, trött av ansträngningen att duka bordet eller vika tvätt. För trött för att orka gråta eller skrika eller ens grubbla.
Ta mig ur sängen, ta mig i kragen, ta mig härifrån.