ska jag sitta här nu, instängd i karantän, i ett sterilt slott. i ett fängelse?

Jag kom nästan hela vägen till skolan imorse, snörvlande och snyftande på min cykel. Sen bröt jag ihop.

Det är en himla tur att jag har sällskap av pappa på väg till skolan, för han såg hur dåligt jag mådde, stannade till och kramade om mig och sa att jag skulle åka hem igen. "Du får ändå inte ut något av den här dagen"

Nej, inte när jag klockan halv åtta på morgonen är så svullen om ögonen att jag knappt kan se, när jag är så tungandad att jag håller på att tuppa av. Han frågade innan om jag skulle orka, och då när vi stod där var det enda jag fick fram "ja-a-ag viiill int-e-e-ee!" 

Så jag cyklade hem igen, sköljde av mig och sov ett par timmar.

Det är så orättvist att pollensäsongen måste infalla på våren, när jag vill ut i solen och njuta. Istället sitter jag instängd här, frusen och grå.

   Jag hann med att städa en del och att läsa Röda Rummet. Min nyfunna kärlek till äldre litteratur är spännande och känns som ett steg i rätt riktning. Språket, meningarna, begreppen och uppbyggnaden är fortfarande ny, och det tar mig längre tid att läsa. Men det ger mig mer. Upplevelsen, speciellt känslan efteråt. Den är ny, och den innehåller något. Något som känns bra. Hittills har jag bara läst ungefär en fjärdedel av den, men eftersom jag inte orkar göra några skolarbeten ger jag mig själv extra tid åt läsningen. Jag hoppas att det kommer hjälpa mitt eget språk att växa och utvecklas. 

   Trots vädret så kom jag ut en stund och pratade med en vän. Andas frisk luft utan att få astma. Utan att det kliar i ögonen. Frisk vårkvällsluft. Frisk vårkväll.

Självklart hade det sitt pris, nu är jag genomfrusen och har ont i halsen, jag funderar på att göra te och läsa innan jag somnar. Det är ändå fredag, och det är en fin vårnatt ute.

   Har en gammal kentlåt på hjärnan. Så mycket känsla. Ryser av tanken, av melodin och framförallt av texten.

Jag viskar till dig, stanna. Jag tror att jag blir galen om du går. Jag lovar jag ska inte va densamma, den dåren som jag varit alla år.

   Hallå vårvind, kom och blås i mitt hjärta. Jag vill bli galen av längtan och sjuk av undran. Åtrådd och omtyckt. Kom hit, kom och blås en orkan i mig.