God morgon!
Jag lever än, och jag kände att det var dags att ge ifrån sig ett livstecken.
Det är äntligen, äntligen vår här i min stad. Det är ljusblå himmel och sköna vindar, och jag vill springa på solvarm asfalt, cykla i medvind och dingla med benen från en brygga.
Men mest sitter jag hemma, för med solen och värmen kom även allt pollen, och mina ögon, min näsa, mina lungor och resten av mig säckar ihop och dör litegrann när jag måste vistas ute.
Jag offrade mig själv igår, och satt på en pir med en handfull fina människor. Det var en så härlig mix och jag tycker så himla mycket om alla som var där. Fantastiska, det är vad de är!
Vi såg solen gå ner, vi såg rislyktor lyfta från marken och stiga upp i den kyliga natthimlen och vi såg fyrverkerier och skymtade en och annan brasa. Det var en vacker valborgsmässoafton, det vill jag lova.
Det blev ingen sen kväll, runt ett-tiden var jag hemma igen, med rinnande ögon och näsa. Allergin skulle ha sitt förstås.
Vad som händer idag vet jag inte, hittills har jag suttit i solen och läst Röda Rummet och druckit té.
Ibland tror jag att jag lever i en fantasibubbla, och det känns helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar