Jag känner bara:
ÅÅÅÅHHHH??!?!?!?
När blev jag så knepig? Alltså, när slog det över, från att vara ganska som alla andra fast med biverkningar, till fulltidskonstig och klurigare och klurigare för varje dag?
När tog den sidan i mig över som inte kan ta kontroll men inte heller släppa taget?
Det enda jag får höra är att jag gör allt mycket mer invecklat och krångligt än vad det egentligen är. Men jag är oförmögen att släppa taget, jag kan inte trolla bort alla omvägar som jag har gått på så länge att de blivit breda och släta.
Jag hittar inte till min motorväg.
Och jag hittar inte tillbaka till början heller.
Inte elaka, men pinsamt fega. Sluta beröra med orden sådär så ska jag sluta skriva fega anonyma kommentarer och bara fegdrömma.
SvaraRadera