Alltså, detta jävla dilemma jag har just nu. Det är helt insane.
Imorgon kväll lyfter planet till Afrika, Kenya och jag ska se så mycket coolt och ha det SÅ JÄVLA SKÖNT (för första gången på evigheter, att få ligga och göra ingenting utan dåligt samvete, åh!)
Men.
Alla här är så fina. Alla de fina jag har känt länge, och de som jag bara känt några månader. Så underbara, och roliga, och lojala. Alla som jag har så mycket gemensamt med, som jag har delat så mycket med. Jag kommer sakna dem så himla mycket!
Inget mysfika, inga film- eller prettokvällar, inget eftermiddagshäng, inget nattprat på 2 veckor. OCH JAG VET JU ATT JAG INTE BORDE GÖRA SÅ STOR GREJ AV DET EGENTLIGEN. Att jag borde vara glad och förväntansfull och allt det där och det är jag, snälla missförstå mig inte, det här ska bli så jävla kul. Men. Det här med avsked, det har inte varit min grej, aldrig i hela mitt liv har jag klarat av det.
När jag var liten sa jag aldrig hejdå. När jag gick i lågstadiet och storasyster skulle åka till Australien gick jag bakom skolan och grät. Och nu vill jag inte heller säga hejdå. Kanske för att jag vet att en dag är det så här på riktigt, en dag måste jag säga hejdå till alla för en mycket längre period än bara 2 veckor. 1 år kanske, när det är dags för mitt stora äventyr. När det är dags att lämna fågelboet och flyga på egna vingar.
Men det kommer sen. Nu kommer många kramar hejdå och några tårar av saknad. Och 2 veckors paradis.
PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar