the sun rises in another world

Är vaken mest för att se värmeljusen brinna ut. Och för att jag ligger med bara ben i nya lakan, och det är så skönt.
Har haft en jättefin kväll ikväll, fick besök av tre fina tjejer. Det börjar nästan bli obligatoriskt, de här träffarna varje helg, i någons sovrum. Som gruppfilosofi, att gå igenom precis allt som rör sig i huvudet, där inget är för stort eller litet. Så kravlöst och befriande och roligt.
Ikväll var det bara vi, bandet minus Ellen. Andra gånger har det varit människor som inte egentligen rör sig i samma kretsar, men som har mig som minsta gemensamma nämnare. Förra veckan var det så, och det blev jättemysigt!

Det är så tyst här, så tyst att bilvägar långt bort hörs. Ingen människa rör sig här utanför vid den här tiden på dygnet, och ingen väg ligger utanför fönstret. Jag önskar att jag bodde i ett höghus idag, mitt i en riktig stad. Att jag kunde luta mig ut genom mitt fönster och titta på bilar och människor som rör sig. Att jag kunde se hela stadens skyline. En del av mig önskar att jag var i en stuga i skogen, och få bli sövd av vajande trätoppar och husknutar som knäpper.
Jag vet faktiskt inte vart jag vill i livet. Ibland blir jag så förvirrad att det känns lika bra att bara stanna här.
Men jag ska härifrån en dag. Kanske för alltid. Kanske kommer jag tillbaka.
Det finns så mycket otalt mellan mig och den här staden, samtidigt som den håller så mycket jag älskar.
Vad ska jag hitta på andra sidan jorden, när Hjärtats Prins somnar i en säng här, och Lovisa går på de här gatorna?

Med tiden kommer allt att klarna. Just nu är jag fast, inte bara i mitt hus utan i vanmakten. Fångad i en utbildning och i omyndighet och i inkomstlöshet.
Ett steg i taget, just nu är jag kvar här.
Och så är det med den saken.

Det är bara två ljus som fortfarande brinner, och det är helt tyst nu.
God natt.