Läser Kristians sista inlägg, Kristians sista hälsning till alla oss som följt och oroat och glatt oss å hans vägnar sen den där torsdagen.
Enligt fredagstraditionen sitter vi i Bibblan, men när första tårar rusar ner från kinden och landar på mina svarta byxor spelar det ingen roll var jag är, det enda som spelar roll är avskedet som gör så ont så ont men ändå gläder mig så innerligt.
Det är över nu, det är dags att glida nu, och den tanken får mig att vilja hoppa omkring och dansa.
Men saknaden och tomrummet jag har, hur ska jag kunna fylla så mycket space med andra tankar, när den biten av mitt hjärta är dedikerad till honom?
Det är bitterljuvt, det bitterljuvaste avskedet jag någonsin fått ta del av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar